Till alla er som lämnar så fina och bärande kommentarer nu: Tack från mitt djupaste hjärta. Jag tror ni förstår när jag skriver att jag inte har energi nu att bemöta dem så som jag skulle vilja... Men jag är oerhört tacksam varje dag som jag ser ett vänligt ord från en vänlig tanke. Det bär så mycket mer än jag själv trodde... så tack snälla ni! En riktigt varm adventskram fylld med tacksamhet till er alla... tack!
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
2 kommentarer:
Till alla er som lämnar så fina och bärande kommentarer nu: Tack från mitt djupaste hjärta. Jag tror ni förstår när jag skriver att jag inte har energi nu att bemöta dem så som jag skulle vilja...
Men jag är oerhört tacksam varje dag som jag ser ett vänligt ord från en vänlig tanke. Det bär så mycket mer än jag själv trodde... så tack snälla ni! En riktigt varm adventskram fylld med tacksamhet till er alla... tack!
...och en bamsekram tillbaka...genast
Skicka en kommentar