... fast än orden finns där någonstans inom mig.
Det är svårt. Det är tomt. Det är... ja, bara att försöka vara nu. Å som om jag försöker hitta någon slags mening och tröst i orden "ja, men kanske var det bättre att Pontus P gick nu så att det inte händer samtidigt som Sven-Erik ska gå" (för jag kan inte tänka död), så känns allt bara som ett stort svårt varför nu?
Men... vi ska fixa den här helgen också. Klart vi gör det!! Vi ska gå ner på stan, gofika lite, prova parfym, och ...ja, så. Det måste ju bara gå .ändå... vad livet än bjuder på... det finns inte annat att välja på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar