... så stod hon nyss i dörren och sa de ord som vi kämpar så hårt med att inte använda nu: Aldirg mer.
"Aldrig mer ska pappa krama om mig... aldrig mer ska pappa vara här... aldrig mer ska jag höra hans röst... å så pontus... aldrig mer ska jag höra tassarna hans... å aldrig mer ska han ligga och försöka att få fram sin sköldpadda under soffan... aldrig mer, mamma!!"
Så grät hon.
Pontus P och Sven-Erik var ju ett.
På onsdag fyller Sven-Erik 57 år... där borta på boendet.
Men vi fixar det här också, gumman!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Att...aldrig mer...gör väldigt ont, och är bland det svåraste svåra.
Tänker på er, ofta <3
Kramen,Eva
Kram när inga ord finns.
<3
Skicka en kommentar