söndag 24 februari 2013

... och helt plötsligt

... så stod hon nyss i dörren och sa de ord som vi kämpar så hårt med att inte använda nu: Aldirg mer.

"Aldrig mer ska pappa krama om mig... aldrig mer ska pappa vara här... aldrig mer ska jag höra hans röst... å så pontus... aldrig mer ska jag höra tassarna hans... å aldrig mer ska han ligga och försöka att få fram sin sköldpadda under soffan... aldrig mer, mamma!!"
Så grät hon.

Pontus P och Sven-Erik var ju ett.
På onsdag fyller Sven-Erik 57 år... där borta på boendet.

Men vi fixar det här också, gumman!

2 kommentarer:

Unknown sa...

Att...aldrig mer...gör väldigt ont, och är bland det svåraste svåra.
Tänker på er, ofta <3

Kramen,Eva

bollebygdsbo sa...

Kram när inga ord finns.

<3