torsdag 8 augusti 2013

Jag undrar om det inte är så...




... att vissa dagar så lever man, och vissa dagar så överlever man. Kanske är det till och med så att leva och överleva fördelas ner på mindre nivåer ibland... till timmar, minuter och sekunder. Jag vet ine, kanske är det bara jag som känner så. Lever så just nu.
Dessutom så kan det i en dag när man lever komma stunder då det gäller att överleva. Eller tvärtom. I en dag när man bara överlever, så kan det komma stunder när man känner att man lever... också.

Rörig tanke kanske, men jag tänker på påsen med blåbär.

En sån där dag när man bara måste överleva. Så kommer Margaretha på jobbet och sträcker över en liten påse med blåbär som hon har plockat dagen före.
"Jo, men jag tänkte... Carolina gillar ju att baka... så jag tänkte hon skulle få...  blåbär kan man ju ha till så mycket" säger hon.
Jag känner hur värmen bara sprider sig... precis där vid kylskåpet i fikarummet.Värmen i hjärtat över att någon gör något så vackert och omtänksamt... kommer med en påse blåbär till Carolina... och dagen av överlevnad får en stund av glädje, tacksamhet och liv.

Med all den värmen inombords så kramade jag sen om henne, men jag tror inte att hon förstod att jag tackade för så mycket mer än påsen med blåbär...

2 kommentarer:

Bloggblad sa...

Eftersom du är en person som gärna delar med sig, så borde det inte vara svårt att ta emot när andra vill dela med sig. Men jag vet att det är lättare att ge än att ta emot av andra.
Jag börjar genast tänka på vad jag ska ge tillbaka om jag får når, men blir arg på mig själv, för om JAG vill ge nåt till nån, går jag inte och funderar på vad jag ska få tillbaka.

Numera tränar jag på att bara säga tack. - och ta emot. Med tiden kommer det säkert tillfällen att få balans i givandet och tagandet.

Du är verkligen värd lite extra då och då. Ni verkar ha så mysigt med ert gofika, tycker jag som alltid bara tar en slät kopp. Nåja, inte ALLTID men undantagen är sällsynta. Jag går upp i vikt bara av att titta på en kaka...

Ruta Ett sa...

Visst blir man glad när man får något även om det "bara" är en påse blåbär. Men det som värmer mest är omtanken...att någon hade mig i sina tankar och ansträngde sig för att jag skulle bli glad eller må bättre.
Omtanke - det är det bästa!
Bamsekramar - många och varma