Måste vara otroligt svårt för dig att se... Ändå är det nog viktigt att du gör det så man verkligen förstår... Jag önskar dig en mysig kväll, sköt om dig!
rENÉE: Ja, det är viktigt.. men jag kommer nog aldrig att kunna förstå. Hur en sjukdom kan ta ifrån en hela ens personlighet... det är så skrämmande. Den han var... den han är idag... och den än mindre kommer att bli. Bit för bit nu... Önskar dig en riktigt fin tredje advent, min vän! Varm kram..
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
2 kommentarer:
Måste vara otroligt svårt för dig att se... Ändå är det nog viktigt att du gör det så man verkligen förstår... Jag önskar dig en mysig kväll, sköt om dig!
rENÉE: Ja, det är viktigt.. men jag kommer nog aldrig att kunna förstå. Hur en sjukdom kan ta ifrån en hela ens personlighet... det är så skrämmande. Den han var... den han är idag... och den än mindre kommer att bli. Bit för bit nu...
Önskar dig en riktigt fin tredje advent, min vän! Varm kram..
Skicka en kommentar