onsdag 20 mars 2013

"Jag är fortfarande kvar, mamma...

... och du kommer alltid att vara här hos mig."
Så kan känslan formulera sig i ord. En lite försiktig, men ändå så stark känsla av att man kommer att överleva
När man nu råkar dra ut en liten byrålåda..

Idag är jag ledig.
Å med påsken som snart är här så undrade jag vad vi gjorde förra året. Hur firade vi då? I min värld så är alla dagar som varit de senaste åren ganska instängda i min lilla byrå... så jag minns inte. Så jag backar min blogg till april 2012. Jag vet fortfarande inte om jag ska skriva "dumjag", eller om det faktiskt var så att jag behövde läsa det.
För då levde mamma.

"Det regnar ute ikväll. Mamma hade det svårt inatt... hon kunde inte andas. Inte kissat särskilt mycket idag. Suttit i pyjamasen hela dagen.Inte haft några stödstrumpor på sig. När jag pratade med henne på förmiddagen så hörde jag hur tungt det gick för henne att andas.. och att hon inte riktigt fick ihop det i tänket.
Men hon ville veta hur det gick på jobbet... sa att hon var stolt över mig.. och att hon älskade mig. Sa också: "Ha det gott!""


Det är då det blir svårt. Eller? Jo, det blev svårt, det är svårt att skriva om det, och alldeles säkert så åker alltihop tillbaka in i byrålådan snart igen. Men samtidigt... samtidigt så finns här en annan känsla... en känsla av... ja, hoppfullhet. Eller kanske är det insikt? Eller styrka? Men jag känner, mitt i all förtvivlan och sorg... och i gråtet och längtan efter henne... "jo, men mamma jag kommer att överleva... för du finns ju här hos mig ändå."

Jag känner mig trygg i sorgen. Märklig känsla.
Men nu stänger jag igen den här byrålådan... tror jag.

Sen för att göra historien kort...  det blev inte så mycket till påskfirande förra året. Men i år ska det iallafall bli ett hejdundrande påskfirande!!! Nja, det vet jag väl inte... men Carolina och jag har bestämt att köpa mycket påskgodis... det blir säkert mycket bra på teven... äta gott... och köpa fina tulpaner. Hejdundrandet blir väl vad man gör det till.... tänker jag.

1 kommentar:

Bloggblad sa...

Jag skickar några styrkekramar till dig! Mycket sorg har du att leva med, jag önskar så att du kan hitta livslust inne i dig själv, det är ju den enda ställe vi kan styra någotsånär över.
Såg du programmet om Tomas Sjödin "när livet vänder"? Jag såg det på svt-play i lördags och grät nästan hela tiden, mest över att de ändå hade så mycket hopp och glädje trots den svåra sorgen. Jag önskar att jag hade mer av den framtidstron, men det stärkte mig att höra honom berätta.