torsdag 24 juli 2014

Jag är så oerhört tacksam...

... för allt jag har. För jag vet hur fort jag kan mista det. 

Men imorse vaknade jag med min längtan. Att få åka 
iväg någonstans. På semester. Glömma lite. 
Inatt satt Carolina och jag på kungliga slottet och
åt nygräddade scones med... ja, man måste ju skratta
åt det nu... men vi satt där på slottet och åt scones 
med Prins Daniel. 
Som den naturligaste sak i världen och som vi känt 
varandra länge. 

Nu är det en ny dag här hemma. Carolina är redan 
på jobbet, och jag ska snart gå iväg. 

Det ska bli en ny bra dag. 

1 kommentar:

Rebecka sa...

Hej på sig. Googlade på demens och blogg och hittade dig. Har straka misstankar att min man börjar bli dement. Han har dessutom i december diagnostiserat med en trolig MSA typ C. Vet du inte vad det är? Det gjorde inte jag heller då.
Han är gammal ekonomichef på ett driftigt företag, nu pensionär. Har förut haft misstankar, men nu i förra veckan hittade jag en massa räkningar, påminnelser och inkasso-brev som låg övergivna på hög. Han vet inte var han har sina pengar och kan inte komma ihåg koden till Internetbanken. Allt är kaos oi hans ekonomi. Jag håller på att reda ut det, men det är sååå jobbigt. Är gasnka övertygat om att han har en begynnande demens. Och ändå tvekar jsg iabland. Det är så jobbigt att vara i detta gränsland. Behöver någon som är van att rådfråga ibland.