tisdag 30 december 2014

Idag har jag varit på Fonus

     ( De hade en fin bild på väggen) 

"Är det bara du, eller..." frågade hon när jag kom. 
Jag förstår fortfarande inte varför den frågan berörde mig så starkt. 
"Ja" svarade jag. 

Det gick bra för att det måste. 
Imorgon är det nyårsafton så 
vi fokuserar på det. 



5 kommentarer:

Anonym sa...

Styrkekramar till er/Virpi

Kersti sa...

Å du starka vackra människa. Man gör det man måste men någon gång hinner livet ifatt. Jag är glad att du har så fina arbetskamrater som kan stötta i allt det svåra. Någon gång hoppas jag att vi kan ses här i Stockholm igen. Många styrkekramar och hopp om ett riktigt Gott Nytt År. /Kersti

Tummelisa sa...

Du har det inte lätt Elisabeth. Hoppas det kommer bättre och ljusare tider för Dig och Carolina. Tider med mycket samvaro och gemenskap.
Tänker på Er.
Varma kramar Tummelisa

Micke Gidlund sa...

Hej!
Varit så ledsen för er skull i helgen!
Men nu kan ni äntligen ta tag i sorgen o bearbeta den.
Ingen som varit med om denna resa vet hur det är!
Jag försöker att bearbeta min sorg också fastän min sambo finns kvar i livet ännu. Men som ni vet så är det svårt att göra det.
Önskar er allt gott o ni nu får ro i sorgen o komma ut sen som nya människor.

Stor Kram Micke

Anonym sa...

Varför blir jag så berörd av dessa korta rader? För att jag tror mig förstå att även detta kommer att bli tufft för dig. Nu tänker jag på släktingar och förhållningssätt till dessa, förutom att det är svårt ändå. Har just gått igenom planeringen av min älskade brors begravning, så jag vet. Men det jag lärt mig genom åren genom att följa dig är att du kommer att klara detta också. Kram Sylvia S