... hur många gånger livet ska börja om innan man har börjat om färdigt?
När det lugnar ner sig lite, undrar jag.
Nästa månad flyttar Carolina till Luleå.
3 kommentarer:
Anonym
sa...
Hej Elisabeth! Jag börjar inse att det aldrig stannar upp och lugnar ner sig. Då händer alltid något nytt som vänder upp på ens tillvaro. Men det ordnar sig på något sätt ändå. Kram från Inger
Vi använder fortfarande ett talesätt efter min svärfar, som dog för 13 år sen vid 94 års ålder. Vad det än gällde, så skulle han göra det "när det har lugnat ner sig lite". Men, det gjorde det ju aldrig, för livet rullar på i sin eviga berg- och dalbana hela tiden.
Min enda broms på den farten är när jag har en eller två helt programfria dagar. Sen är det full snurr igen. Det händer alltid nåt nytt, och ofta jobbiga saker. Men dom skriver jag inte om eftersom det är andra inblandade. I morgon och på onsdag hoppas jag på 0 mail, 0 telefonsamtal, bara långa promenader och en tupplur i soffan.
Hoppas att du hittar ett sätt att hänga med i svängarna!
Du lever livet precis som det är, det kommer vara så som havet. Storm ibland, lungt ibland. Livet börjar aldrig om utan det pågår alltid men i olika faser. Det är min upplevelse och då får jag följsamt hänga med så gott det går. Förstår din fundering och hoppas att du hittar ett bra sätt att följa med det som händer. Kramar
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
3 kommentarer:
Hej Elisabeth! Jag börjar inse att det aldrig stannar upp och lugnar ner sig. Då händer alltid något nytt som vänder upp på ens tillvaro. Men det ordnar sig på något sätt ändå.
Kram från Inger
Vi använder fortfarande ett talesätt efter min svärfar, som dog för 13 år sen vid 94 års ålder. Vad det än gällde, så skulle han göra det "när det har lugnat ner sig lite". Men, det gjorde det ju aldrig, för livet rullar på i sin eviga berg- och dalbana hela tiden.
Min enda broms på den farten är när jag har en eller två helt programfria dagar. Sen är det full snurr igen. Det händer alltid nåt nytt, och ofta jobbiga saker. Men dom skriver jag inte om eftersom det är andra inblandade. I morgon och på onsdag hoppas jag på 0 mail, 0 telefonsamtal, bara långa promenader och en tupplur i soffan.
Hoppas att du hittar ett sätt att hänga med i svängarna!
Du lever livet precis som det är, det kommer vara så som havet. Storm ibland, lungt ibland. Livet börjar aldrig om utan det pågår alltid men i olika faser. Det är min upplevelse och då får jag följsamt hänga med så gott det går. Förstår din fundering och hoppas att du hittar ett bra sätt att följa med det som händer. Kramar
Skicka en kommentar