måndag 14 september 2015

Sista veckan...

... som Carolina bor hemma. 
Hon är på väg. Mot sitt nya liv. 
Precis som det ska vara.
Tar ett djupt andetag. 

4 kommentarer:

Ruta Ett sa...

Det är blandade känslor när barnen flyttar hemifrån - både lite sorg och mycket stolthet, men lite tomt blir det allt. Men det kommer att gå bra! Jag önskar både dig och dottern Lycka Till!

Anonym sa...

"Lider" med dig. Det blir så tomt och tyst hemma när barnen flyttar ut. Men du får glädjas åt att du fått ha henne länge ändå. Min son bodde inte hemma i veckorna efter studenten och det var så tyst i huset och fortfarande så får jag samma tomhetskänsla när han varit hemma och åker iväg igen.
Kram till dig
/Carita

Anonym sa...

Så himla kul för henne, lycka till för er båda//Thomas

Ann sa...

Jag förstår dig precis. När yngsta barnet flyttade iväg 30 mil bort kändes det i själen. Och det känns än efter ett drygt år. Men jag vet att han har det bra och det försöker jag fokusera på i mina tankar.
Turligt nog har jag två som bor på gångavstånd från mig. Men de saknar lillebror minst lika mycket......