Det är blandade känslor när barnen flyttar hemifrån - både lite sorg och mycket stolthet, men lite tomt blir det allt. Men det kommer att gå bra! Jag önskar både dig och dottern Lycka Till!
"Lider" med dig. Det blir så tomt och tyst hemma när barnen flyttar ut. Men du får glädjas åt att du fått ha henne länge ändå. Min son bodde inte hemma i veckorna efter studenten och det var så tyst i huset och fortfarande så får jag samma tomhetskänsla när han varit hemma och åker iväg igen. Kram till dig /Carita
Jag förstår dig precis. När yngsta barnet flyttade iväg 30 mil bort kändes det i själen. Och det känns än efter ett drygt år. Men jag vet att han har det bra och det försöker jag fokusera på i mina tankar. Turligt nog har jag två som bor på gångavstånd från mig. Men de saknar lillebror minst lika mycket......
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
4 kommentarer:
Det är blandade känslor när barnen flyttar hemifrån - både lite sorg och mycket stolthet, men lite tomt blir det allt. Men det kommer att gå bra! Jag önskar både dig och dottern Lycka Till!
"Lider" med dig. Det blir så tomt och tyst hemma när barnen flyttar ut. Men du får glädjas åt att du fått ha henne länge ändå. Min son bodde inte hemma i veckorna efter studenten och det var så tyst i huset och fortfarande så får jag samma tomhetskänsla när han varit hemma och åker iväg igen.
Kram till dig
/Carita
Så himla kul för henne, lycka till för er båda//Thomas
Jag förstår dig precis. När yngsta barnet flyttade iväg 30 mil bort kändes det i själen. Och det känns än efter ett drygt år. Men jag vet att han har det bra och det försöker jag fokusera på i mina tankar.
Turligt nog har jag två som bor på gångavstånd från mig. Men de saknar lillebror minst lika mycket......
Skicka en kommentar