Välkommen tillbaka! Jag är inte särskilt flitig bloggare längre. Saknar ibland det roliga i att följa andra och att ha många läsare, men facebook och instagram verkar ha tagit över för de flesta.
Ja, det blev mer småprat och vi lärde känna varandra. Jag blir ganska hämmad på facebook där flera hundra kan se, läser eller scrollar förbi ... tycker då att jag inte vill vara så privat, och då blir det inte så roligt.
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
3 kommentarer:
Välkommen tillbaka!
Jag är inte särskilt flitig bloggare längre. Saknar ibland det roliga i att följa andra och att ha många läsare, men facebook och instagram verkar ha tagit över för de flesta.
Tack, snälla!
Ja, jag måste erkänna att jag saknar bloggandet då det kändes mer personligt än
både instagram och facebook.
Ja, det blev mer småprat och vi lärde känna varandra. Jag blir ganska hämmad på facebook där flera hundra kan se, läser eller scrollar förbi ... tycker då att jag inte vill vara så privat, och då blir det inte så roligt.
Skicka en kommentar