...o pinkpaus P.P
söndag 1 juli 2007
Gluttselma...
...har ni ätit det någon gång? Väldigt gott, enligt SE, syster o Carolina! Jag vågade inte prova något som lät gluttigt - så för mig blev det en paj!
Min rastplats....
Vacker sommarbild från LillRajan med Oxfjället i bakgrunden...
Är tillbaka måndag- eller tisdagkväll...
"En sommarnattens tjusning
med dess poesi..
Jag hör min hembydsmelodi..."
KRAM till er alla...
En rastplats i mitt liv...
.... ska vi besöka i morgon! Vi ska åka till Rajastrand! Min hemby.... som vi inte har besökt sedan sommaren 2004. "Raja" betyder rastplats på lappska, och kommer från den tiden när lapparna drev sina renar och stannade i byn för att rasta... därav namnet!
För oss är det ett stort äventyr som väntar... Så många år av min tid har jag tillbringat där, barn- och ungdomsåren, med Carolina alla somrar som barn hos mormor och morfar, med Sven-Erik och byggandet av vår sommarstuga... allt som nu blivit ett vackert minne...
Ett äventyr med vemod.. Mamma och pappa bor inte längre kvar, mycket har förändrats och försvunnit, men det mest sorgliga är den halvfärdiga sommarstugan som vi blev tvungna att överge när Sven-Erik blev sjuk.... den står där som ett monumentalt verk över någons uppgång och fall... hans verk, som han nästan aldrig pratar om numera! Hur kommer den synen att påverka honom nu? Det kanske är sista gången han ser den...
Av den anledningen, att det kanske och mest troligt är så, sa min syster häromdagen: "På söndag kommer jag och hämtar er... nu åker vi till Raja! Det är en resa på nästan 30 mil enkel väg, så jag blev lite fundersam...! Skulle hon verkligen vilja göra det för oss? "Ja, men det kanske är sista gången för Sven-Erik, och ni behöver också få göra något roligt" sa hon. När jag sen berättade för Carolina började hon gråta, och sa: "Mamma, vi ska få åka till Raja igen.. å jag som trodde att jag aldrig skulle komma dig igen!" Då började även jag gråta...!
Syster... tack! Jag vågar ännu inte tro på det här...! Imorse berättade jag för Sven-Erik att vi skulle åka till Raja... men några större reaktioner var det inte! "Jaha", sa han bara... Jag tror inte han förstod riktig ...! Men oavsett vilket... bara en med änglainsikt kunde föstå hur väl vi behövde detta just nu! Bara en med änglainsikt kunde göra något sådant, för någon som kanske aldrig mer kommer att få uppleva det...
Så det blir ett äventyr med vemod - till den rastplats som var mitt liv...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
