Vi tar med mamma på en liten promenad...

... allt är viktigt som ger input. Hon har haft en tuff morgon. Kanske en lunginflammation på G...

Allt kommer bli bra, mamma...

... en rad från en text skriven av Carola för många år sedan. (Men jag lägger inte in den från youtube...)

"Allt kommer bli bra mamma, mitt hopp står till Gud mamma.."

Hoppet att du snart är hemma på Himlastigen 14 igen... och tillsammans med pappa får ha det precis så mysigt och fint som jag vet att ni har det.

Vi kommer snart upp till dig,mamma... och tar med oss all input som du behöver nu... och kahls kaffe!

Mamma inhalerar...

... så ska vi försöka oss på en liten tur med rullstolen sen. Hon vill så gärna... men luften tar slut rätt fort.

Torsdag idag...

... och vi gör oss redo för en ny dag hos mamma.

Igår eftermiddag blev det lite tvära kast när man helt plötsligt bestämde att mamma skulle få åka ut på kardiologavdelningen. Visserligen ryms HIA inom samma väggar som kardiologen, och visserligen har mamma bara bytt rum från den ena sidan av avdelningen till den andra, men lite väl fort gick det. Hon tyckte nog det också... för hon sa: "ja, det gick lite väl fort det här!" Men vi får ta det som ett gott tecken ändå..
Hennes infektion håller i sig... crp:n har stigit till 50... och hon är rätt trött. Piper och tjuter från bröstet emellanåt. Hon vill gärna prova att försöka stå bredvid sängen, tjurig som hon är, och det går bra. Men hon blir också riktigt andfådd.. som om det allra minsta tar mycket kraft nu.

Blodtrycket håller sig bra... och vi hoppas på en bra dag idag. Carina och jag åker strax upp igen på Kardiologavdelningen. Med Kahls kaffe förstås...

Jag har konstant dåligt samvete för Carolina som är hemma ensam och ledig från skolan nu några dagar. Allt ska ju vara bara tjo och tjim a´la inför studenten nu...

Jag tjuvtar ett kort...

... på mamma fast man inte får det inne på HIA. Mamma orkat stå lite vid sängen, fast det tar på. Nu ska vi gå och köpa Kahls kaffe och bjuda henne på... lite gofika piggar alltid upp.

Suckarnas väg...

... kallar pappa den här korridoren. Jag undrar hur många gånger vi har gått den nu...

Hjärtstärkande...

... är ett bra ord nu. På många olika sätt...
Mamma som får det intravenöst hela tiden nu. Å vi som får det genom alla de som med förbön och hållna tummar går med oss på vägen nu.
Nu blir det bara en kort tanke om det... vi är på väg upp till mamma igen.

Vi var på HIA hela dagen igår också... och det var en rätt mosig och deppad mamma som mötte oss. Hon hade nästan tänkt ge upp, sa hon. Men så kom vi, "mina flickor" som hon sa, och det märktes hur glad hon blev. Pappa är ju också där... vilket naturligtvis är det viktigaste för henne... men det blir lite mer "fart och fläkt" när vi dyker upp. Säger hon.

Men hon fick inte behålla någon mat... utan kräktes upp både lunch och middag. Hela dagen så så trött... svullen om ben och fötter... men vid gott mod ändå. Hon har också fått en ny infektion i kroppen... vilket betyder mer mediciner.

Men blodtrycket var igårkväll bättre... hon kissar bättre... och pappa, som var med henne igår kväll berättade att hon såg piggare ut än under dagen.. vi får se om det sen håller i sig när de sätter ut den hjärtstärkande medicinen Simdax.

Ja, nu blev skrivet som det blev... men tack alla ni som finns därute... jag ska vara tacksam för er hela livet... ni är för mig, eller för oss alla som går bredvid mamma nu... hjärtstärkande!!

Nu upp till HIA igen...