... som jag fick smörja ikväll.
lördag 30 april 2011
En bättre stund...
... å mamma vill prova att gå lite i korridoren. Men hon tycker det är fruktansvärt jobbigt, säger hon... o efter en liten kort promenad så får hon nu syrgas.
Vi hann inte längre...
... än till restaurangen, o pappa som vill bjuda på mat. Tack snälla pappa...
En mamma är alltid en mamma...
... och det kan komma en tid när hon behöver dig mer än du någonsin behövt henne.
Å då vill man finnas där... för ett litet "sparvhjärta".
Igår var vi där nästan hela dagen, min syster och jag. Å av många anledningar så skriver jag inte så mycket om hur allting är nu... men det är en trött, och ibland nästan lite uppgiven mamma som kämpar på nu. Vi fick också prata med läkaren, som säger att de försöker hitta lösningar för att det ska bli bättre. Vända.
Men hon fortsätter att samla på sig vätska, och går hela tiden upp i vikt... och bara att ta sig från handfatet för att få tvätta händerna lite är en stor kraftansträngning för henne. Å vi hör hur tungt det blir med andningen...
Men hon är så glad över att vi är där... och säger flera gånger " imorse tänkte jag "idag kommer mina flickor" och då känns det mycket roligare".
Jag hade lovat att ta med mig jordgubbar och melon igår, men glömde dem i kylskåpet hemma. Jag tar med mig dem upp idag istället... vi håller på att göra oss i ordning för att åka dit nu. Carolina-gumman har bjudit på frukost...
Lilla lilla mamma våran.... lilla lilla sparvhjärta... vi ska finnas där för dig nu.
(Jag drömde om Sven-Erik inatt igen... han är ofta här nu.)
..........
Till varje varmt och helt hjärta därute som går med oss på vägen nu... tack snälla för att ni finns.
Å då vill man finnas där... för ett litet "sparvhjärta".
Igår var vi där nästan hela dagen, min syster och jag. Å av många anledningar så skriver jag inte så mycket om hur allting är nu... men det är en trött, och ibland nästan lite uppgiven mamma som kämpar på nu. Vi fick också prata med läkaren, som säger att de försöker hitta lösningar för att det ska bli bättre. Vända.
Men hon fortsätter att samla på sig vätska, och går hela tiden upp i vikt... och bara att ta sig från handfatet för att få tvätta händerna lite är en stor kraftansträngning för henne. Å vi hör hur tungt det blir med andningen...
Men hon är så glad över att vi är där... och säger flera gånger " imorse tänkte jag "idag kommer mina flickor" och då känns det mycket roligare".
Jag hade lovat att ta med mig jordgubbar och melon igår, men glömde dem i kylskåpet hemma. Jag tar med mig dem upp idag istället... vi håller på att göra oss i ordning för att åka dit nu. Carolina-gumman har bjudit på frukost...
Lilla lilla mamma våran.... lilla lilla sparvhjärta... vi ska finnas där för dig nu.
(Jag drömde om Sven-Erik inatt igen... han är ofta här nu.)
..........
Till varje varmt och helt hjärta därute som går med oss på vägen nu... tack snälla för att ni finns.
fredag 29 april 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
