Bara ett byte av bild...

... där tiden bara går och går och allt är som förut. 

Det går bra. Det måste gå bra. 

På fredag börjar Carolina läsa på universitetet igen. 

Jag jobbar på. 

Igår...

... var vi till Sven-Erik. Carolina och jag. 

Hon var dit för första gången på nästan tre år. 

Hon ville ta adjö. 

Det var tufft. 

Stand by-läge...

... skriver jag. Inte mer om det just nu. 

Carolina har åkt till Sundsvall och Daniel. 

Så då myser en mamma på med kaffe,

muffins och "Morden i Midsomer". 

Punkt. 

Åkte ut till Sven-Erik idag.

Han mår inte så bra nu. 

Jag nynnade på "O store Gud" för honom.

Han tyckte om den när han var liten. 

Igår...

... var Carolina och fikade med Jonas, hennes storebror. 

De har inte setts på två år. Carolina tyckte det var så roligt.

Oavsett vad, de två tillsammans på ett fik är en bild

av glädje som jag gömmer i hjärtat. 

Jonas och Carolina. 

Jag fortsätter på temat tacksamhet....

... för imorgon åker Carolina till sin kompis Cissi i Hörnefors. 

Riktigt vad de ska göra vet jag inte men jag har förstått att 

det blir en riktig tjejhelg. Carolina, Cissi och lilla Natalie.

Carolina kallar det för "lite semester". 

Jag kallar det för Gud hör bön. 

Själv ska jag hitta på någe mys... köpa hem lite godis

och se någe bra på teven. 

Sen blir det nog att göra som hela Sveriges befolkning

gör just nu: svettas, svettas... och svettas. 

Jag är så oerhört tacksam...

... för allt jag har. För jag vet hur fort jag kan mista det. 

Men imorse vaknade jag med min längtan. Att få åka 

iväg någonstans. På semester. Glömma lite. 

Inatt satt Carolina och jag på kungliga slottet och

åt nygräddade scones med... ja, man måste ju skratta

åt det nu... men vi satt där på slottet och åt scones 

med Prins Daniel. 

Som den naturligaste sak i världen och som vi känt 

varandra länge. 

Nu är det en ny dag här hemma. Carolina är redan 

på jobbet, och jag ska snart gå iväg. 

Det ska bli en ny bra dag.