onsdag 12 september 2007

Åter igen...


(Bild Sven-Erik)


.... nya elaka, och anonyma kommentarer!

"Anonyma kommentarer som rör relationen med min mans släktingar kommer att plockas bort/anmälas. Generellt är min åsikt att det borde finnas plats för ett fritt tänkande, och under anonymitetens skydd få ha sina åsikter. Men när dessa åsikter och kommentarer blir vinklade för att med förmodat uppsåt misstänkliggöra bloggskrivaren, eller när man gör uttalanden som i sig är ärekränkande och därför straffbara, då anser jag att anonymitetens skydd och gräns har överskridits för vad som kan anses vara försvarbart. I de fall där den anonyme kommentatoren lämnar namn och adress/telefonnummer, och på så sätt blir identifierbar, får den anonyma kommentaren naturligtvis samma bemötande som övriga.

För vår skull, min, Sven-Erik och Carolinas skull - så hoppas jag verkligen att alla respekterar min önskan nu... och lämnar den infekterade situationen med SE:s syskon ifred! Att det som har varit har varit... situationen är som den är... och jag orkar helt enkelt inte... !!"

(Så skrev jag den 21 juli 2007... men tydligen ligger det och pyr någonstans...!)

Ändamålet helgar medlen brukar man säga... och då undrar jag, vad är ert ändamål? Är det att jag ska "krypa till korset" och göra avbön för någonting? Eller är det att jag ska få så dåligt samvete för att jag varit ärlig och rak när det gäller vissa människors uppförande? Eller, vilket jag till Gud hoppas att det inte är,men vars tanke alltmer får fotfäste, är det att jag slutligen ska bryta ihop?

Medlen för att ni ska nå detta ändamål tyder alltmer på det sistnämnda! Med påhopp, insinuationer och beskyllningar, alla av det elakare vinklade slaget, så griper ni efter dessa halmstrån med vilka ni i skydd av den anonymes röst tycker er vara berättigad till!

Ändamålet helgar medlen... till vilket pris som helst!

Slutligen.. den respekt och förståelse som ni varken nu, eller tidigare har visat mig den måste jag acceptera, men vad jag kräver det är att ni visar förståelse för den situation som Sven-Erik lever under, och som ni utsätter honom för nu! Genom mig!! Så för Sven-Eriks skull .. låt oss vara nu!!

Era kommentarer går ad acta... och min blogg kommer att fortsätta...



Med hänvisning till första stycket så är ni välkomna att höra av er med namn och adress/telefonnummer...

12 kommentarer:

Anonym sa...

Jag blir ARG & LEDSEN när jag läser detta!!! Kan inte ni få vara ifred. Att ha en blogg innebär inte att vem som helst får klampa in och trampa runt och "skita ner". Det är ungefär som att någon i smyg skulle kliva in hemma med leriga stövlar fulla med bakterier och smutsa ner golv och mattor i smyg bara för att man lämnat dörren öppen för att vädra. Konstig liknelse kanske. men jag blir så arg att jag inte vet vad... Det är så lågt beteende att jag skulle vilja ta vederbörande i örat ordentligt. Det finns ingenting att vinna på ett sådant beteende!!!
Till dig Elisabeth kan jag bara säga att jag tänker på dig och sänder dig all positiv energi jag bara kan!!! Stora varma tröstekramar till Dig och din familj!!!

Ella sa...

Kära Elisbeth
Jag blir så ledsen av att läsa detta. Jag förstår hur mycket kraft sådant här tar och hur mycket det förstör för dig. Jag blisr så förbannad å dina vägnar. Vet du, jag tycker att du ska skriva till blogger, be dem ta reda på ip-adressen (det borde vara lätt) och be dem spärra den. Det borde gå, för jag tror blogger är seriösa. Det är nog det bästa du kan göra. Gör likadant med din e-postleverantör.
På något sätt får den här personen vad hon vill genom att du tar upp det i din blogg, hon får ett bevis på att hon lyckats i sitt uppsåt att såra dig. Ge henne inte fler chanser, ta mitt råd är du snäll!

Varma kramar till dig och dina kära.

Anonym sa...

*suck*
Håller med dig.....anmäl puckona!!
Står i startblocken till jobbet!
hoppas din blogg får vara ifred för de fegas anonymitet!

kramen på dig!

Christina sa...

Att tro att man kan skydda sig bakom "anonym" är alldeles fel.
Man lämnar ett IPnummer efter sig, ett nummer som gör det möjligt att spåra oavsett om man är anonym, skriver med upphittat namn eller sitt eget.
Att tro att man får bete sig hursomhelst på nätet är fel, här råder det samma lagar som IRL.
Elisabeth om du vill slippa anonyma kommentarer kan du ställa in det så att det inte går.
Om du vill slippa det överhuvudtaget kan du sätta lösenord på bloggen och bara bjuda in de som är dina riktiga vänner, bara ett förslag.
Men visst är det tråkigt att bara inbjudna skall kunna läsa, man vill ju nå ut till alla, för du har ett budskap med din blogg, inte som min, bara en massa oviktiga saker.

Att anmäla tycker jag att du skall göra.

Ha en skön dag tillsammans med SE och Carolina och ni finns i mina tankar alltid.
Kram min goa vän

Mitt liv är MITT liv sa...

Jag blev jätteglad när jag såg att du hälsat på min blogg. Jag är lite trögstartad idag, som så många andra dagar, men ditt inlägg piggar upp ett trött hjärta.
Jag är glad att du säger ifrån till de tråkiga släktingarna och stoppar deras inlägg. Sånt behöver ingen läsa, allra minst du, som står mitt i smeten. Att de inte tröttnar. Stå på dig, min vän. Du/Ni förtjänar lugn och ro.
JätteKRAMEN!!!

Anonym sa...

Bra rutet!!! Stor kram på dig tjejen!!!

Anonym sa...

Stor kram till dig o dina!
Du kan ta deras PI-nr och anmäla dem hos polisen, inga problem alls. Vad som kommer att ske är att polisen stänger av deras datorer.
Din vän Anita

Anonym sa...

Hej! Bara ramla in hos dig här genom puffeltufflan. Och möts med en sorlig inlägg om puckon till kommentatörer. Håller med dom andra här att du ska göra en anmälan! Ska annars fortsätta läsa neråt idin blogg...Hoppas allt löser sig!/Pinglan

Anonym sa...

Tack snälla du för vänliga ord i min dagbok, som känns så futtigt vardaglig när jag läser här vad du går igenom. Jag blir jätteglad om du lägger till mig på din bloggroll.

Jag är verkligen glad att du inte, som så många andra, ger efter för elakhet och småsinthet och låser din blogg. Det är ju inte du som gjort något fel.

Visst kan du ta reda på IP-nr och få den här personen stoppad, ingen går helt anonym här på nätet utan alla lämnar spår efter sig.

Hoppas du har kraft att lämna detta bakom dig och fokusera på det som är viktigare.

Varma kramar! /Ingrid

Anonym sa...

Stå på dig. Försök att ruska det av dig. Det är inte värt att öda energi på. Se på de fina kortet och njut av de fina ögonblicken som finns i dett liv. Kramar

Elisabeth sa...

TILL ALLA: Som ni förstår så känner jag mig, trots det mycket trista inlägget,glad, ödmjuk och nästan gråtfärdig över att det finns så goda och snälla människor som ni... som visar att ni finns där, när det blåser så kallt som det vill göra nu!

Jag lämnar en gemensam kommentar, för det är så trist och ledsamt ändå..! Kanske måste jag skriva nya sådana, kanske lämnar de mig äntligen ifred... det enda jag kan säga är att vissa anonyma kommentarer ALDRIG kommer att få något gehör, eller bemötas med någon respekt på min blogg! Jag kan också säga att ERA kommentarer alltid kommer att bemötas med den respekt som ni verkligen förtjänar! Ni är en allihopa en samling underbara, goda och omtänksamma människor - som betyder så mycket för mig! Att det finns avundsjuka människor som avundas er och mig visar ju vilken betydelse er styrka har..!

Kram och tack från hjärtat..

Anonym sa...

Kom genom Ellas blogg och blir så ledsen över att se att människor ids kommentera bara för att såra.VAd jag blir mest upprörd över är det fega i att inte våga stå för vad hon/han skriver.
Hoppas ni slipper otrevligheter i fortsättningen.
Må väl!