... "denna återkommande känsla av förlust - och som motkraft en intensifierad närvaro och omsorg om nuet."
Idag grät jag på Café Victoria.
Känslan av förlust kom med kaffet.
Kontaktpersonen gav motkraft,
och sen åkte jag hem till omsorgen om nuet.
Men det är okay. Nu sitter Carolina och pojkvännen i köket och pluggar. Vi har ätit våfflor med sylt. Jag ska slötitta på teve.
Å imorgon ska jag balansera vidare... förhoppningsvis blir det en dag utan den återkommande känslan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
du är tapper kära du... steg för steg kommer du att komma vidare... Det går ju inte att hoppa över ngn fas utan steg för steg är det som är bäst...
Gud håller dig i handen...o vi med :))
Så bra att du inte stänger inne - utan släpper ut trycket. Kram
Hoppas du får en fin dag i morgon!
kram
Skicka en kommentar