... blir det mycket av nu. Fragment av tänk som oftast bara fladdrar förbi. En del lyckas jag skriva ner, men de blir oftast bara som garnnystan mitt i... utan vare sig början eller slut. Jag tycker det är jobbigt!
Nyss halkade jag in på ett teveprogram om döden. De pratade om döden... ja, sådär som jag också såg på döden i livet förut. "En död människa är en död människa... hon finns inte mer... hon är borta från jordelivet... både fysiskt och psykiskt. "
Min farfar brukade säga att någon hade "flytte västat" när de hade dött. Flyttat västerut... två ord som ville mildra det slutgiltiga och sorgliga... att den som dött bara hade flyttat en bit västerut.
Å för en som tror på himlatänket där bakom knuten... som jag... så kändes de orden bra att höra.
Idag vet jag inte riktigt hur jag ska tänka... för idag fladdrar fragment av dödentänk förbi här rätt ofta. Fragment som inte kan få någon rätsida på var Sven-Erik befinner sig... har han redan "flytte västat", eller går han bit för bit, eller kommer han att kunna gå först när det är slut?
Gud, vad jobbigt det blev att skriva det här sista nu... men jag var tvungen. Jag funderar så ofta på det... och varför gör jag det? Varför tycks det vara så viktigt för mig att veta det? Jag vet inte... kanske jag inte riktigt vet hur jag ska sörja... just nu, mitt i sjukdomen... en som finns, och/eller en som fanns.
..........
Ikväll belönade vi oss själva med en Daim-strut! För att vi städat och tvättat så bra idag! Nu är pojkvännen här, och jag hör hur hon skrattar åt någonting... å då kan jag bara känna... "tack Gud, för att du hjälpte mig med den här dagen också!"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag såg häromveckan en ung kvinna som berättade om mamman som fick A när flickan var 15. Hon betraktade sin mamma som död nu, för den mamma hon lärt känna fanns inte längre. Det kändes tufft, men samtidigt berättade hon så rart om sin mamma...
Litet dystra tankar får nog alla någon gång, speciellt när något händer en själv eller i omgivningen. Ditt tänk är ju en naturlig följd av livet runt SE just nu. Men söta Elisabeth, oroa dig inte i förväg för sådant som är bortom din kontroll.
Du skulle ha bytt kanal på TVn och sett något annat istället. Jag såg att programmet skulle visas, men jag valde bort det.
Tack för dina rara och gulliga ord hos mig och kul att Carolina tycker att det ska bli kul att vi får ses igen. Det ser jag verkligen fram emot!
Ha det gott nu söta vän och se inte så sorgliga program på TVn!! Verkligheten har tillräckligt att visa fram.
Har glömt att fråga. Hur går det för Pontus P att vara ensam när du går till RK? Hoppas han grejar det.
Många många kramar genom tråden.
Skicka en kommentar