"Jag tror ska skriva lite"...

... "om hur det har varit idag!"
Hur många gånger har jag inte tänkt så senaste dagarna?
Men jag hittar aldrig någon bra rubrik... inte ens det lilla pyttigaste ord som kan berätta om väntrummet jag sitter i. På flera stolar.

Så skrivet får bli lite som det blir nu....

Mamma är kvar på sjukhuset. Vi har varit hos henne från och till hela veckan. Igår fick hon några timmars permission för att åka hem. Min syster och jag följde med henne. Hon tyckte det var roligt, och hade hoppats att hon skulle ha kunnat åka hem idag... men så blev det inte.
Hon är så trött, lilla mamma ... och hennes värden har blivit sämre igen. Men trots det... så kämpar hon på... och hoppas nu att "jo, men till veckan får jag nog komma hem!".

Sven-Erik... ja, det är som det är. Till veckan ska jag följa med honom både till tandhygienisten och till tandläkaren.

..........

Min syster åkte hem ikväll. Hon måste jobba lite. Men som vanligt så sa vi: "ja, det dröjer nog inte så länge innan vi ses igen!" På någe märkligt sätt så blir svårt mindre svårt, om man slipper svårt ensam. Jag saknar henne.. och jag är till Gud tacksam för den hjälp, och det stöd hon är för både Carolina och mig nu. Å jag hoppas också att jag är lite detsamma för henne i det här...

Imorgon är en ny dag.
En timme i taget - en dag i taget.