... följs som åt på någe vis. Kanske känner jag bara så för att de båda står mig så nära, och för att de båda är så sjuka. Jag vet inte... men det känns så... och det är tufft nu.
Carina och jag ska åka ut till Sven-Erik om en stund. Jag vill bara se lite hur han mår... och jag har gruvat länge nu. "Jag håller dig i handen sen"... sa min syster nyss.
Sen åker Carina till mamma, och jag på RK för att jobba några timmar. Mammas blodtryck har sjunkit igen, njurvärdena sämre, blodvärdet lägre... så det som såg lite stabilare ut för några dagar sen känns inte riktigt så nu.
Men Carina är tvungen att åka hem ikväll och jobba jourhelg, vilket jag vet känns tungt för henne. Å för mig med... att hon åker. Men som vi säger... vi vet att hon snart är här igen.
Allting känns tufft och svårt... MEN Carolina bakade Macarons igårkväll... så det blev lite gofika här hemma på kvällskvisten! Sådant ger alltid lite ljus i mörker...
En timma i taget... en dag i taget.
För både Sven-Erik och mamma...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Kramar i massor, tänker på er...
Åh vad jag hoppas att din mamma blir frisk igen och att ni får behålla henne några år till. Tänker på dig varje dag och hoppas trots allt att du har styrkan att behålla tron att allt blir till det bästa för er alla. Kram till er alla från oss.
Har precis hittat din blogg av en slump.Blev så oerhört berörd.
Finner inga ord...vill bara skicka de varmaste tankar och ber om styrka för dej och dina närstående....
En varm tröstekram från Kia
Tänker på dig...o känner med dig att du har det tufft. Kram!
Vad duktig och stark du är som klarar allt detta tillsammans med din syster och din dotter. Om jag bara kunde hjälpa dig så skulle jag gärna göra det. Jag tänker på dig och Karolina varje dag. Många varma kramar från oss. Inger
kIA: Tack snälla för omtänksamma ord och tankar! Att någon ber för en är väl den vackraste gåva man kan få... oavsett vad. Tack snälla - det värmer och bär! Varm kram...
mONA: Tack snälla du! Å jag blir alltid så förundrad över hur mycket bärkraft det finns i andra människors omtanke.. så tack snälla Mona! Varm kram..
iNGER P: Nja, inte vet jag om jag är så duktig precis... för faktum är att mycket av min styrka bärs av de som bär mig. Å du bär mig, Inger... genom din omtanke om oss. Tack snälla snälla för det, och hälsa till G också. Jag är så glad att ni finns där nu. Varm kram...
Skicka en kommentar