I takt med att Sven-Erik blir sämre, så blir det allt svårare att se, och orka finnas där för honom. Jag sa nyss det till en av de som orkar bättre än mig... personalen på Sjöjungfrun. Det gör ont att inse det här... och det känns skämmigt.
Just nu sitter jag på sjukhuset hos mamma. Hon vilar lite...
3 kommentarer:
Man kan inte ha hur mycket ork som helst så det skall du inte tycka är skämmigt för det är bara normalt, naturligt. Även om det är tråkigt. Kram
Inte ska du skämmas. Man är inte mer än människa och kan inte orka hur mycket som helst. Du gör bra i att fokusera på det som du gör. Kram
4U2!: Tack snälla du! Men du vet hur det är... allt man inte klarar av göms som ett liten nagg inom en... för man vill ju så gärna. Varm kram..
kERSTI: Tack snälla Kersti! Jag försöker verkligen att hitta balansen.. men jag vill så så gärna finnas där för dom som behöver mig nu. Det går inte så bra, märker jag.. Varm kram..
Skicka en kommentar