torsdag 25 augusti 2011

Du har tappat ditt ord...


... och din papperslapp,
du barfotabarn i livet.
Så sitter du åter på handlarns trapp,
och gråter så övergivet.

Vad var det för ord - vad det långt eller kort,
var det väl eller illa skrivet?
Tänk efter nu - förrn vi föser dig bort,
du barfotabarn i livet.
(Nils Ferlin)

Det känns alltmer så... jag har tappat orden. Jag vet inte vad, eller hur jag ska skriva. Vad vi gör... hur vi mår... roliga saker... trista saker... om hur livet ska levas, eller hur det levs. Skriver jag bara för att vi ska minnas... skriver jag för att jag har något att berätta... eller skriver jag för att... ja, vad då?
Jag tycks ha ha tappat papperslappen....

6 kommentarer:

Marjatta sa...

Nils Ferlin..en diktbok jag flitigt använder i min vardag, och just Barfotabarn har jag under resans gång med min kära brors Alzheimer gråtit med mången gång. Älskade vän.. du hittar din papperslapp, och orden igen, jag lovar! Varmaste styrkekramar till dig, och Carolina, ni är nära i mitt hjärta ALLTID/ Marjatta

Anonym sa...

Kram
Marie i Göteborg

bollebygdsbo sa...

Jag saknar också orden för att skriva. Så länge det är vad man då och då tappar går det väl an - men om man också tappar fotfästet vilket kan hända - då behövs det hjälp som stöd. Kramar till er.

Dubbelörn sa...

Min absoluta favoritdikt o favoritpoet! Den första dikten som jag lärde mig utantill när jag var 14år... Fortfarande klappar mitt hjärta alldeles extra för Nils Ferlin :).

Varma kramar

Anonym sa...

Åh, Nils Ferlins dikt...Barfotabarn..den berör...

Du skriver också så man blir berörd.....om livet...sorg...smärta...små vardagliga glädjeämnen som dyker upp....
Du kan verkligen uttrycka dej..så fortsätt skriv...
Du och Carolina finns i mina tankar och böner och jag tror ljusglimtarna blir fler och fler för er...
Kram Kia

Elisabeth sa...

till alla: Tack för alla fina kommentarer, det betyder mycket nu! Mer än jag egentligen kan förklara med några ord. För att tappa orden, och inte ens veta hur man ska komma vidare, känns svårt och trist...
En riktigt varm kram till alla er därute... tack!