Skriver jag med bestämdhet nu. Å tar ett djupt andetag... och skruvar på radion lite högre. Igår kväll var det förejulmys... och jag gissar att det blir likadant ikväll.
Sen måste jag fundera lite på varför somliga människor har ett sådant behov av att vara så... ja, genuint elaka. Ett sådant starkt behov av att under anonymitetens skydd vilja slå på någon som redan ligger att man inte ens kan respektera en bön...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Vännen vad jag beundrar din styrka. Var hittar du alla halmstrån som håller dig uppe. När jag söker halmstrå faller dom helt sönder och ger mig ingen kraft.
Bamsekramar till dig du är så tuff.
Trist om någon är elak mot dig, det är det minsta man behöver i din situation
// Ingabritt i Skåne
Tyvärr måste jag skriva under anonym då blogg säger att min mailadress innehåller felaktiga tecken. Men anonym vill jag inte vara
De har antagligen ingen självkänsla, empati som ett skrynkligt russin och känner sig större genom att trycka ner andra.
Det är bara synd om dessa förkrympta själar.
kramar ...hela vägen
Storstor hjärtekram!
ewa
Skicka en kommentar