... hur det än ser ut varje morgon när jag vaknar, måste levas ändå. Det är det enda jag måste hålla fast vid. Min syster, som kom hit i onsdags, åkte hem till Övik igår. Hon måste jobba.
Nu behövs en Carolina-dag, med mycket mys och gofika.
Mamma kämpar på... men det är svårt att höra hur lite luft hon har, och hur hon måste vänta för att kunna prata. Bara hon sitter stilla och inte rör sig så går det väl någorlunda, men så fort hon ska gå till toaletten... eller runt bordet... då tar luften slut för henne. Hon ser också så blek ut, lill-mamma min...
Vi får se hur livet ser ut imorgon...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Många många varma tankar till dig vännen! <3
Varmaste tankar, och styrke kramar till dig vännen, och din fina Carolina.
Det är svårt när man vet att det bara går åt ett håll.En dag i taget blir det och då får man vara glad åt det som finns just nu.
Kram på dig
Skickar varma tankar till er och ni finns med i mina förböner
Kram Kia
Skicka en kommentar