tisdag 6 december 2011

En dag...



(Bild av mig... tagen av Jonas
sambo Sandra Viklund 2011)

... ska jag äga en helikopter!
Jo, men det ska jag... eller iallafall ska jag en dag sitta där i en helikopter och titta ut över mitt liv med ett helikopterperspektiv. Nästan så att jag just nu... mitt i... kan se mig själv sitta där. I den drömmen... i den bilden... i den helikoptern.
Jag läste några rader skrivna av Gunilla Bergensten. " Det finns ingen quick fix. En livskris är ingen sjukdom. Situationerna finns där. Och kanske är de där för att hjälpa oss att hantera svårare saker framöver. Man kan säga att de är litegrann som ett vaccin. Har man tagit sig igenom några livskriser så har man fått fler redskap att hantera andra svåra situationer med. Man får mer av ett helikopterperspektiv."

Först blir jag nästan rädd när jag läser... vadå "svårare saker framöver" och "andra svåra situationer"? Kan det, och ska det bli ännu värre framöver... vad finns det för hopp i det? Men så tänker jag... och känner... "Jo, men Elisabeth, du vet ju... du har ju sagt så många många gånger att du ska gå igenom tusen Sven-Erikar... tusen mammor... bara dina barn får vara friska och ha det bra. Du kanske får den gåvan, Elisabeth... och kanske kan du, tack vare det svåra som du just nu går igenom, vara till hjälp för dem en dag. Eller för någon annan... "

Så... en dag ska jag äga en helikopter.

6 kommentarer:

Ann sa...

Just nu känns det som om vi kunde köpa den där helikoptern ihop.....
Och det är en bra känsla för mig att veta att jag inte är ensam om att vara omgiven av prövningar som man bara måste klara på något vis. Om inte annat för barnens skull gäller det att bevara allt det där som en mamma skall vara till för.

Nonna sa...

Ja E så är det - vi lär och lär - inte bara för egen skull utan så klart för att kunna vara medmänniska och det är väl det finaste vi kan bli! Helikopter eller grodperspektiv det gäller att använda vad som behövs. Håll fast vid ditt mål det kommer att hjälpa dig. Inte vet vi nånsin vad vi har framför oss men det är inte i kommande sorger vi ska befinna oss det är i nuet! Kram o vilket fint foto!
Nonna

Dubbelörn sa...

Åhhh vilken underbar bild på en mycket vacker kvinna!

Stor varm kram

Elzie sa...

Kram, Elzie

Caja: sa...

En mycket fin bild av dig Elisabeth...jag hoppas att du snart får ro i din själ.

kram till er/caja

Elisabeth sa...

aNN: Kära du, du är INTE ensam!! Det finns många många därute som är omgiven av både stora och små prövningar, men jag tror att många av dem väljer att, av olika anledningar, inte prata om det. Rätt eller fel? Jag vet inte.. alla måste få göra som de själva känner för. Men jag har ofta önskat att sorg och svårt kunde ses, och bemötas, med lika stor naturlighet som glädjen och lyckan. Sen tror jag också.. med styrkan av tigermamma-känsla och kärlek till våra barn... att vi fixar det! Eller rättare sagt, jag vet det! Så en dag... då köper vi helikoptern ihop!! Varm kram..

nONNA: Tack Nonna.. kloka vän! Dina ord om att lära sig för att kunna vara en medmänniska.. och att det är det finaste vi kan bli... ja, det säger mycket om den människa du är.. och vill bli. Å de målen.. att kunna vara en medmänniska...i livets alla skeenden.. de skriver jag också under på. Tack också för dina ord om fotot! Någon Marilyn- Monroe-kopia är jag ju inte som du ser... men fotot kändes jag. Varm kram..

dUBBELÖRN: Å en ber att få tacke:)! Jag blev glad, än om jag inte kan hålla med dig i vacker-tänket riktigt! Varm kram..

eLZIE: Tack, snälla! Å en riktigt varm kram i tanken tillbaka till dig! Varm kram..

cAJA: Tack, min vän! Min sons sambo tar fina bilder.. och även om jag inte ser ut som någon Marilyn Monroe, precis.. så känns den jag! En dag... en dag kommer jag att få ro i min själ. Det hoppet håller jag fast vid... Varm kram..