... hittar jag just nu. Bara några rader nu på morgonen om hur det också är... för trots att vi hade den bästa julmysardagen igår... och ska ha bästa julmyset ikväll också... så förstår ju var och en:
"Mamma, vet du varför jag ska städa idag?"
"Nej, varför då?"
"Därför då slipper jag tänka på annat!"
Lilla gumman... kunde jag tvinga människor att bry sig om dig... då skulle jag göra det! Kunde jag tvinga de som spelar oförstående att förstå... då skulle jag göra det! Kunde jag tvinga de som inte vill hjälpa dig att hjälpa dig... då skulle jag göra det!
Man kunde ju tycka att sådant som att bry sig om... att förstå... att hjälpa... vore enkla och själklara saker när man vet att någon har det svårt... men så är det inte.
(Å det är när jag hör att hon vill städa... för att slippa tänka och känna... som jag blir så förtvivlat förtvivlad på dessa människor. De som inte känner det minsta för henne... trots banden de har. De hade ju kunnat göra så mycket mycket mer för henne... mer än vad en liten mamma förmår alla dagar och helger. För nog hade det givit henne mer input att gå ut och kanske ta en fika... hitta på någe kuligt... och få skratta lite... med någon annan än mamma... än att vara hemma och städa!!)
(Sen förstår nog var och en... de som vill och kan förstå... att det är helgerna som är svårast... och det är då vi måste hitta på som mest. Då är vi också som tröttast när kvällen kommer...)
Nu blir det kaffe... och Carolina har tänt det tredje adventsljuset. (Å jag måste försöka komma över hur människor inte vill bry sig... men det är svårt.. som när jag nyss såg hur hon försökte svälja bort gråten... och att hon drömt om pappa inatt igen.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar