tisdag 31 januari 2012

Det finns lite tröst under täcket...

... tänker jag. Lite sådan där tröst som man behöver när man ligger ynklig och liten.. och inte kan göra annat.
För när jag blir sjuk, så där sjuk så att det bara är sängläge som gäller, så finns det ingen som kan ställa några krav på mig. Inte ens jag!
Då kan man inte göra annat än att ligga där ynklig och försöka överleva toabesöken... och kanske är det lite av meningen med sjukeländet... man behöver lite timeout.

Men så bär jag tillbaka täcket från rumssoffan. Magen har lugnat ner sig. Å lika fort som det gick att bli dålig och och känna sig ynklig... lika fort bestämmer jag att nu får det vara slut på timeouten. Hoppas jag.

Imorgon tar jag filten istället...

..........

Carolina grät för en stund sedan. I dörröppningen. Över nära som sviker. Mer skriver jag inte här... men just nu skulle jag vilja skrika ut... nej, förresten, jag skulle vilja dra dem i öronen och skaka dem rätt upp och ner... och fråga hur de är funtade i huvudet. Moget av mig? Nej, inte alls... men när ens barn blir utfryst, osynlig, och illa behandlat då är det väldigt väldigt svårt att tänka: "Elisabeth, du kan inte förändra andra bara dig själv!"
Då vill man bara... ja, skaka dem rätt upp och ner tills dom fattar.

Ikväll fick jag mms från Sven-Eriks boende. Fina bilder. Med Sven-Erik som varit och tittat på bilar. Med Sven-Erik som varit ute och druckit varm choklad. Han som knappt kunde gå när jag träffade honom senast. Hur ska jag förklara den känslan, tänker jag. Äsch, det får bli sen... och bilderna också. Jag orkar inte tänka på det nu...

Nu blir det sängen... med täcket.
Det finns nog lite tröst kvar där.

2 kommentarer:

Ruta Ett sa...

När jag är utmattade eller riktigt stressad säger min kropp ifrån, med huvudvärk, magkatarr eller nåt annat elände och det enda som kroppen går med på då är att vila, vila, vila...
Massor av varma krya-på-dig-kramar.

Elisabeth sa...

rUTA ETT: Tack, min vän! Ja, det är väl kanske någe liknande här... men jag jobbar på det. Det är bara lite mycket här just nu. Du vet ju hur det är... barnens väl går ju alltid först! Var rädd om dig, min vän! Varm kram..