Viktiga meningar...

... i processen som pågår. Eller kanske ska man kanske skriva förberedelserna... både för henne och mig. Det finns där undermedvetet hela tiden... och än inhärdigare försöker vi att ta oss igenom det. På alla sätt vi kan.. som med lite kaffe och rostad macka tillsammans vid köksbordet nyss. Eller som att ha kul och gå ut med kompisar en lördagkväll. Eller som att låta teven vara bakgrundstrygg med skidåkningen idag..

"Mamma, vi måste prata mer om pappa... inte så där som han är nu utan sådär som han var förut.. innan... när han var frisk" sa Carolina för dagen. Jag höll med.
"Mamma, när pappa... ja, på begravningen... då vill jag hålla tal" sa hon igår morse.
"Ja, men tror du att du orkar det den dagen" frågade jag.
Hon svarade inte.
"Mamma, det finns här hela tiden... eller jag menar, han finns här hela tiden... att han ska... ja, du vet" sa hon nyss.

Mamma har heller inte varit så pigg de senaste dagarna.. pappa har det tufft.

Hur ska allting bli?

.......

Skrev jag nu. Inte för att jag dör av det... men det är kämpigt. För som jag skrivit förut... det drar ihop sig.

Nu ska jag diska och gnola vidare... det finns många glada trudelutter att ta till.
Man måste bara tvinga sig lite..