... 'om jag får jobb kan vi inte åka till Stockholm då... som förra året... för vi behöver det både du och jag?' Vad svarar man på det? Hon har ju rätt, men i det här läget..? Å med hennes pengar... igen då.
Det där med hennes pengar... Jag hjälpte min föräldrar mycket när jag jobbade. Mamma led, jag vet. Men för mig var det kärlek att äntligen på något sätt kunna hjälpa till
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
2 kommentarer:
Jo åk, ni behöver det, om ni har råd för man lever på det roliga så länge, och klarar det jobbiga så mycket bättre. Det är min erfarenhet. Kram
Det där med hennes pengar... Jag hjälpte min föräldrar mycket när jag jobbade. Mamma led, jag vet. Men för mig var det kärlek att äntligen på något sätt kunna hjälpa till
Skicka en kommentar