Vännen min även om jag inte skriver så ofta just nu..finns du, och de dina i mina tankar varje dag. Hoppas allt blir till det bästa för din lilla mamma. Önskar en fin helg trots det svåra.. Varma tankar, och styrke kramar till er alla.
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
3 kommentarer:
Att inte kunna släppa sin oro är då det värsta som finns! Önskar jag kunde göra nåt/Kram
Har undrat hur det är.
Kramar.
Vännen min även om jag inte skriver så ofta just nu..finns du, och de dina i mina tankar varje dag. Hoppas allt blir till det bästa för din lilla mamma. Önskar en fin helg trots det svåra.. Varma tankar, och styrke kramar till er alla.
Skicka en kommentar