torsdag 17 maj 2012

Tänk att lite gul urin...

... kan göra skillnad mellan hopp och förtvivlan.
Men så är det nu... kanske vänder det igen... kanske fixar hon det den här gången.... också. Det är så man tänker... hoppas... ber. Bara för att hon kissar lite bättre.. och att färgen är gul.

Igår var vi där hela dagen... hon sover mycket, får smärtstillande, men är mer klar än hon har varit den senaste tiden.
Läkaren som var dit igår berättade att hennes njurar var avsevärt försämrade. Han sa också att hon behöver mycket glädje och skratt omkring sig. Så det är "gladan-masken" på för oss allihopa nu..
Min syster sov där inatt också, då mamma känner sig tryggare med det. Jag går hem med Carolina, och och nu ska jag strax gå upp dit igen.

En dag i taget idag också...

1 kommentar:

Ruta Ett sa...

Skickar massor med tröst- och bamsekramar i allt det ledsamma.
Din mamma är säkert trygg och nöjd med att ha er alla där.