... måste andas. Varje tanke är fokuserad på att ta sig till nästa andetag. Varje steg vill inte gå, men tvingas genom varje tanke. Det är mycket varje nu...
Å det blir lite som det blir med skrivet... det blir oftast bara till utkast som sparas.
Jag vill skriva om julmys och hemmapyssel. Jag vill skriva om glädje och julförberedelser. Jag vill skriva om hur bra allting går. Men det går ju inte riktigt bra alla dagar...
Igår var det en sådan där varje-dag. Så där så att man måste dippa på soffan och sova bort några timmar. Så där så att man bara måste kämpa med allt man har...
Å på någe sätt... så hittar man ju luften någonstans. Hittar det där andetaget som får en att både hitta på lite julmys och skratta åt snön som vräker ner. Då kan man andas ut lite.... man fixade det idag också! Ganska bra, till och med!
Torkade apelsinskivor i ugn... sprang och tittade i fönstret hela kvällen, jag och Carolina... skrattade och sjöng "white christmas" så fort vi tittade ut på snön som vräkte ner....
Så det blev en bra eftermiddag och kväll. Ändå.
..........
Två saker. Lite b-surrtänk... och gnällbältestänk.
Jag undrar ofta om någon egentligen förstår. Så där när det är som värst. Ser någon hur jag använder varje liten fiber i kroppen för att fixa det här. Ser någon hur jag letar, och försöker ta tag i varje litet halmstrå i vår vardag nu, och göra den till någe bra, och roligt. Jag tänker ofta nu... "det är upp till bevis nu, Elisabeth. Du har sagt att du klarar det här... och då är det bara att göra det också." Så jag letar, och tar tag i halmstrån, allt vad jag bara kan...
Min bror sa igår:
"Jag ville bara säga att jag tycker att du gör det bra, sys."
"Jag? Varför då?" frågade jag.
"Ja, men du försöker vara så glad och positiv hela tiden... fast jag vet hur tungt du har det."
"Tack.. vad glad jag blir... ja, att någon ser att jag försöker" svarade jag. Det betydde mycket att höra det.
Jag har något att lära mig av min ensamhet. Inte kul... men kanske nödvändigt. Kanske är det så att jag måste ha lite ensamhet nu... fast än jag aldrig, och neverever kan köpa att det kan vara någe bra med för mycket av den varan heller! Men kanske kan jag använda ensamheten lite som ett verktyg... lära mig att utnyttja den. Istället för att bara förbanna att den finns.... inse att jag inte kan göra något åt den. Men det är svårt...
..........
Tre saker... bra saker.
Igår ringde B. SE:s syster. Hon har ringt ofta den senaste tiden. Hon har någonstans blivit en livlina på vägen nu....
Ikväll kommer SE:s systerdotter Sofie hit. Vi ska äta köttbullemacka och julmysa lite...
Snön vräker fortfarande ner...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag, och säkert många med mig, "ser" mycket väl här på bloggen hur du kämpar. Jag känner i mina fibrer när jag läser hos dig. Du är en otrolig fighter! Det innebär inte att du inte har dina stunder då du faller. det är en del av fighten. En nog så tuff del. Stora, varma och tröstande kramar...
Du har så bra tänk Elisabeth.Ensamhet kan vara bra ibland, att samla sig i och försöka fokusera på i nuet. Men om ensamheten får fäste så är den aldrig bra. Jag tror dock att både din och Carolinas framtid kommer att bli ljusare och gladare. Ni försöker att peppa varandra - och ni gör det bra. Återigen säger jag - jag tror på dig! Kramar Nalle
Detta kommer att fungera, men det tar sin tid att hitta mattan som ryckts undan under era fötter.
Det är ingenting som kan skyndas på, det är ni 2 som får bestämma takten--ingen annan.
Stå på er, ni har många vänner som hejar på i det tysta.
Kramar
Jag är med dig i varje steg. Pressa dig inte för hårt bara. Du kommer klara det här och smärtan kommer så småningom att minska.
Det måste vara fruktansvärt att genomleva och jag önskar jag kunde göra något för dig.
Jag kan bara vara här och lyssna (läsa) dina ord - och finnas med i tanken.
Många varma kramar,
//Harriet
Läser dina tankar, som du så väl formulerar. Klart det inte är vad man önskar, att leva ensam. Men en sak är bra att kunna, att tycka om och finna ro och trivsel genom att vara ensam och att trivas i sitt eget sällskap. Vi är MÅNGA som lever ensamma - inte ens hemmavarande barn finns kvar i bilden - det är bara att gilla läget och göra det bästa av situationen. Blir det för trist söker man sig till aktiviteter som man gillar.
Härligt låter det med så mycket snö som ni fått. Vilket fint vinterlandskap. Här har regnat i 3 dagar och är allmänt bara grått och trist.
Igår gjorde jag konfekt till julbordet och nu ska jag snart dra iväg till MAXI och storhandla alla "torrvaror".
Ha det gott söta vän och kram
Skicka en kommentar