Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
En dagbok för livet
Min mailadress
Om mig
- Elisabeth
- Tjej och mamma på snart 50 år... Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum... Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
Byggstenar i mitt liv
- Små och stora tänk (41)
- Talar till mitt hjärta (91)
Bloggarkiv
-
▼
2010
(349)
-
▼
augusti
(33)
- Nyss ropade jag...
- "Pris ske Gud"...
- Att ge och få kärlek...
- Handla och laga mat tillsammans...
- En tredje blomma...
- Idag ringde de från Sjöjungfrun...
- När jag tar kvällspinken...
- Tänk att...
- Ofta så säger jag...
- Inatt drömde jag...
- Vi är hemma...
- "Gårdagen är förbi...
- Det är oerhört oerhört svårt...
- Hon kommer med solsken till mig...
- Bara en bild...
- Ikväll går det tungt...
- På väg till ett möte...
- Idag ska jag gå på Röda Korset...
- Idag blev jag glad...
- "Jag orkar inte!"
- Ikväll sitter jag ensam igen...
- I tiden förut...
- Städa balkongen...
- "Du är också ett lån till mig, pappa..."
- "God morgon, gumman..."
- "Vad gör du här då?"...
- Gott med macka...
- Mod...
- Klockan är snart ett...
- Det finns en fråga...
- Nä, men jag tog en sista minuten resa...
- Jag skulle inte ha sett programmet...
- Alzheimers vals...
-
▼
augusti
(33)
Mina länkar
- ALZHEIMERFONDEN
- Belenas hem på nätet
- Bloggblad
- Christina
- Det stora i det lilla
- Di The Queen
- Essemias värld
- Hallongränd 4
- Hjärtebarnsmamma
- Kicki
- Lantluft
- Maggans blogg
- Marskatten
- Min dotters blogg...
- Musikanta
- Nina
- Plommenad
- Ruta Ett
- Tokiga tankar / allvarliga funderingar
- Trollmor
- Trolltyg och Änglaströssel
- Tussegumman
- chaos
- gnällspikar och livsflanörer
- isa bloggar
- the adventure for life
- ullamonas blogg
5 kommentarer:
Tog du steget?
Kram Nonna
Du och SE.
Mitt emot varandra.
Nära, vardagsnära, kärleksnära.
Och ändå, inte...
När jag ser den här bilden, också...så upplever jag Ditt mod, ännu starkare...
Och längtan, och saknaden, och famlandet, som måste treva sig sakta igenom, hela tiden om och om igen, för att samla det MOD du har samlat ihop inför den här stunden...
Jag hoppas av hela mitt hjärta, att allt det friska på något sätt lyckades lysa rakt igenom allt det sjuka, coh att Du fann Din SE där, om än för bara några sekunder.
KRAM från Eva
Han ser ut som vilken man som helst och ändå döljer det sig stora skador i hans hjärna... Han finns men ändå inte. Förstår att du känner stor sorg...
nONNA: Ja, att gruva för saker och ting kan bara sluta på ett sätt... antingen så flyr du ifrån det, eller så är det bara att ta tjuren vid hornen. Jag valde det senare...
Fast ibland så önskar jag att det gick att ta flyktvägen istället... Kram..
mORMORSHEM: Tänk... jag upphör aldrig att förvånas över dig! Som så ofta så rör du så försiktigt, varsamt, och respektfullt vid min resa. Och framförallt som om du visste... tack snälla snälla!!
Jo, jag fick en sekund av "min Sven-Erik", då när han sa: "Å jag också"!
Dessa ord ska följa med mig, och bära mig, så länge jag lever... Kram..
rENÉE: Ja, det är ju en av grymheterna med den här sjukdomen... att man inte ser på utsidan den sjukdom som finns där på insidan. Men så är det nog också med många invärtes sjukdomar... som du ju alldeles säkert vet, min vän! Ja, idag är det iallafall en svårare dag att komma igen. Kram..
Vilken bamsemacka!!
Skicka en kommentar