Känns som ett viktigt möte. Man kan sitta här och läsa, och tro att man förstår...men för att riktigt förstå, så behöver man nog kanske ha samma resväg.
Jag ser fram emot att få höra mer om detta ~möte~ Tror att du behöver landa lite först bara, begrunda lite, och så...
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
4 kommentarer:
Såna möten kan bli bra och ge eftertanke och nya krafter!
Hoppas det blev så!
Kram Nonna
Känns som ett viktigt möte.
Man kan sitta här och läsa, och tro att man förstår...men för att riktigt förstå, så behöver man nog kanske ha samma resväg.
Jag ser fram emot att få höra mer om detta ~möte~
Tror att du behöver landa lite först bara, begrunda lite, och så...
Stor & Varm Kram ♥
från Eva
Det finns alltid andra i samma situation, det gäller bara att hitta dem. Hoppas det blev ett bra möte.
Kram.
Ni har nog mycket att delge varandra. Att byta erfarenheter och stötta varandra. Lycka till!
Skicka en kommentar