Jag önskar det vore närmare till Umeå så jag kunde hälsa på dej och vi kunde göra nåt kul ihop. Tänker ofta på dig och Carolina, det känns som om jag känner er. Ha det så bra i helgen, hoppas på mera värme . Kramar, Gerd
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
5 kommentarer:
Älskar dessa blommor...
Jag önskar det vore närmare till Umeå så jag kunde hälsa på dej och vi kunde göra nåt kul ihop. Tänker ofta på dig och Carolina, det känns som om jag känner er. Ha det så bra i helgen, hoppas på mera värme . Kramar, Gerd
Fredagshälsning till dig du ounga ickegamla blogghjärtevän ;-) *LER* och skickar en stor kram!/c
Skönt att du kan glädjas åt det lilla//Kram
Visst är det speciellt. Orkidéer är tålmodiga, nöjer sig med det lilla. Det är nog därför de överlever hos mig. Stor helgkram.
Skicka en kommentar