onsdag 22 september 2010

Ibland blir det bara pyttiga små skriv...

... av en dag. Trots att den innhöll så mycket som skulle vilja skrivas om...

Men jag orkar inte... jag är alldeles för trött. Man har inte så mycket ork för det där "så mycket" nu för tiden. Det där "så mycket" som också kallas för livet. Å det tar på att balansera det...

Nu höll jag nästan på att glömma... någonting viktigt, och som min vän M (kontaktpersonen) sa till mig idag. Hon sa: "Elisabeth, du är en av de modigaste människor jag mött!"
Jag behövde komma ihåg det... för sådant bär ju... långt. Å speciellt när man känner sig precis tvärtom när det gäller somliga saker!

5 kommentarer:

Ruta Ett sa...

Men hon har så rätt, din vän M.
Kramar, oräkneligt många...

Nonna sa...

Då ska du ta till dig det och suga länge på den karamellen!
Kram Nonna

Anna sa...

Kloka ord kan man minnas hela livet. Kram

bollebygdsbo sa...

Du har ju i alla fall några små "skriv".
Jag får, eller hinner, inte ens med några "pyttiga små skriv".
Mina tankar finns hos dig ofta.
Vår nya diakon kommer från Umeå.
När hon bodde i Umeå jobbade hon nog på dagis som förskolelärare.
En son till henne bor kvar.
Tror att han heter Joel.
Då hette hon Liisa Jönsson.

Kersti sa...

Kan bara instämma, hon har rätt. Så sträck på dig och väx med det du vackra människa. Kram