... för hem kommer jag alltid med sånt som jag inte behöver! Som idag... virkade fina små filtar. Bara för att hon som virkar dem drabbats av en halvsidesförlamning. Jag köpte 3 stycken...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
En dagbok för livet
Min mailadress
Om mig
- Elisabeth
- Tjej och mamma på snart 50 år... Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum... Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
Byggstenar i mitt liv
- Små och stora tänk (41)
- Talar till mitt hjärta (91)
Bloggarkiv
-
▼
2010
(349)
-
▼
september
(41)
- Det är någe magiskt...
- "Kör så det ryker"...
- Meningen med livet....
- Jag avskyr verkligen HSB!!
- Men hur svårt kan det vara...?
- Men nu är det måndag...
- Natten är här...
- Jag ska inte gå på loppis..
- Utan någon djupare tanke...
- I varje mörker...
- Men ikväll är det fredag...
- Som om det inte skulle räcka...
- Lite förmiddagsmys...
- Ibland blir det bara pyttiga små skriv...
- Ett ljus kan vara en kjol...
- Med ljus o lykta...
- När någon inte finns mer...
- "Vi är de tusenden..."
- "Morning morning"...
- Mitt nöje i kväll...
- Tacksamheten...
- Jag har tänt mysljus...
- En not från natten...
- Jag brukar aldrig...
- Det är mycket med det jordiska...
- "Att vara eller icke vara"...
- Kanske är det just det...
- Gnäll och klagan...
- Mamma ringde nyss...
- Nu är det fredag...
- Sinnesrobönen...
- Man gör vad man kan...
- Tre tänk...
- Vem ska jag be...
- Yngst o äldst...
- Jonas med familj...
- Pappa ska ge...
- Att säga vad man vill...
- Lite åt klockan-elvig hållet...
- "Jag har en samling snäckor..."
- Jag vet inte vad...
-
▼
september
(41)
Mina länkar
- ALZHEIMERFONDEN
- Belenas hem på nätet
- Bloggblad
- Christina
- Det stora i det lilla
- Di The Queen
- Essemias värld
- Hallongränd 4
- Hjärtebarnsmamma
- Kicki
- Lantluft
- Maggans blogg
- Marskatten
- Min dotters blogg...
- Musikanta
- Nina
- Plommenad
- Ruta Ett
- Tokiga tankar / allvarliga funderingar
- Trollmor
- Trolltyg och Änglaströssel
- Tussegumman
- chaos
- gnällspikar och livsflanörer
- isa bloggar
- the adventure for life
- ullamonas blogg
3 kommentarer:
men sååå fina - dem kan du ju ge som julklapp om du inte behöver dem sjäv. Vilkas fötter behöver inte värme tex.?
Kram Nonna
Dessa filtar kan kanske bli fina presenter till någon som behöver dem. Så inte är det bortkastat. Eller hur? ;)
Kraaaam på sig!
nONNA: Ja, de var så söta... och 3 filtar för 50 kronor tillsammans var ju heller ingen "hemmansaffär"! Filtarna gick till lilla barnbarnet.. Varm kram..
nINA LINDH: Inte så att det kändes bortkastat... och definitivt inte då hon som gjort dem blev glad. Det var det viktigaste, än om jag nu inte behövde dem själv. Varm kram..
Skicka en kommentar