måndag 13 september 2010

Kanske är det just det...

... vi behöver få vara, tänker jag. Lite gnälliga och klagiga...
För mitt i gnälleländet... när man står där och diskar... fast man knappt orkar stå på bena... och för att dottern ska slippa göra det när hon kommer hem från skolan... så kanske man just då... i en jämförelse med någon annan, inser hur bra man har det... ändå.
Man kan diska, om än svetten lackar... man kan gå ut med hunden, om än på vingliga ben... och man vet att det är bara flunsan i kroppen som hindrar en att orka gå på affären och handla.

Jag tänkte på det nyss. När jag diskade. Jag tänkte på min mamma...

Hon kan inte stå och diska obehindrat idag... hon skakar för mycket, och hon skulle inte kunna ha stöd av rollatorn. Hon skulle inte kunna gå ut med någon hund... hon har inte den styrkan, och de benen längre. Å hon skulle än mindre kunna gå själv till affären och handla...

Tänk vad jag har mycket att vara tacksam över ändå!!! Känner jag, mitt i klaget. Allt är relativt, och beroende på vad och vem jag jämför saker och ting med. Å min mamma... hon blir inte bättre.

.........

Nu ska jag orka duscha... kanske.

(Sen att jag inte orkade fara ut till Sjöjungfrun och det jubileum man skulle ha... och träffa Sven-Erik... ja, det får man bara lov att svälja bort nu. Det får jag tänka på sen...!)

3 kommentarer:

Äventyret framtiden sa...

Precis så är det, i jämförelse med andra som har det värre, så tycks ens egna problem bli små.
Krya på dig!

Elzie sa...

Jag tror också att det kan vara nyttigt att gnälla och klaga ibland. Man behöver få ut det man har inom sig.

Att du inte orkade ut till jubileet är väl inte så konstigt. Är man sjuk så är man!

Ha det så gott.
Kram Elzie

Di sa...

man gör det man kan och orkar, och försöker se det bästa i dagen. Är ledsen för din mamma, tänk du och jag har mycket gemensamt på andra sätt än genom SE, mammornas krasslighet, hjärtan,waran,osv...det är svårt när våra älskade mammor har det tungt. MÅNGA stora kramar till dig!