... för dagen.
Mamma är hemma igen. Nu får man bara hoppas att det dröjer innan nästa resa...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
En dagbok för livet
Min mailadress
Om mig
- Elisabeth
- Tjej och mamma på snart 50 år... Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum... Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
Byggstenar i mitt liv
- Små och stora tänk (41)
- Talar till mitt hjärta (91)
Bloggarkiv
-
▼
2010
(349)
-
▼
september
(41)
- Det är någe magiskt...
- "Kör så det ryker"...
- Meningen med livet....
- Jag avskyr verkligen HSB!!
- Men hur svårt kan det vara...?
- Men nu är det måndag...
- Natten är här...
- Jag ska inte gå på loppis..
- Utan någon djupare tanke...
- I varje mörker...
- Men ikväll är det fredag...
- Som om det inte skulle räcka...
- Lite förmiddagsmys...
- Ibland blir det bara pyttiga små skriv...
- Ett ljus kan vara en kjol...
- Med ljus o lykta...
- När någon inte finns mer...
- "Vi är de tusenden..."
- "Morning morning"...
- Mitt nöje i kväll...
- Tacksamheten...
- Jag har tänt mysljus...
- En not från natten...
- Jag brukar aldrig...
- Det är mycket med det jordiska...
- "Att vara eller icke vara"...
- Kanske är det just det...
- Gnäll och klagan...
- Mamma ringde nyss...
- Nu är det fredag...
- Sinnesrobönen...
- Man gör vad man kan...
- Tre tänk...
- Vem ska jag be...
- Yngst o äldst...
- Jonas med familj...
- Pappa ska ge...
- Att säga vad man vill...
- Lite åt klockan-elvig hållet...
- "Jag har en samling snäckor..."
- Jag vet inte vad...
-
▼
september
(41)
Mina länkar
- ALZHEIMERFONDEN
- Belenas hem på nätet
- Bloggblad
- Christina
- Det stora i det lilla
- Di The Queen
- Essemias värld
- Hallongränd 4
- Hjärtebarnsmamma
- Kicki
- Lantluft
- Maggans blogg
- Marskatten
- Min dotters blogg...
- Musikanta
- Nina
- Plommenad
- Ruta Ett
- Tokiga tankar / allvarliga funderingar
- Trollmor
- Trolltyg och Änglaströssel
- Tussegumman
- chaos
- gnällspikar och livsflanörer
- isa bloggar
- the adventure for life
- ullamonas blogg
2 kommentarer:
Jaa, det får vi verkligen hoppas!
Och varmaste tack, min vän, för dina alltid så inkännande, och kloka ord hos mej.
KRAM, alltid
från Eva
Hoppas hon mår någorlunda bra nu. Man vill ju ha ens föräldrar i livet så länge som det går. Speciellt när man inte har en man att luta sig mot... Jag är ensamståenda och min pappa är min stöttepelare. Man blir lite mörkrädd när man inser att de inte kommer att finnas för evigt...
Många kramar till dig!
Skicka en kommentar