söndag 19 september 2010

"Vi är de tusenden..."


(Med mamma och pappa vid vallokalen idag..)

... som bygger landet." Oavsett vad vi röstar på, så är det ju så det är, och så det ska vara i en demokrati.

Idag kände jag något som jag inte känt på väldigt väldigt länge. När vi satt där vid köksbordet, och pappa, som den gamla politiker han varit, gick igång om de rödgrönas och alliansens för- och nackdelar.
Jag kände en kort intensiv stund av engagemang. Ett engagemang som för länge sedan låg mig varmt om hjärtat... politiken. Sen att jag inte drog igång någon större diskussion där vid köksbordet... det orkade jag inte... men bara det... att känna igen någonting som man en gång ägt... att den gamla Elisabeth ändå finns kvar här någonstans... det var en aha-upplevelse... och ett hopp.

Jag kände också en stolthet när vi gick från vallokalen... att jag fått vara med, och göra min röst hörd, över vem jag vill ska regera i Sverige. Lilla jag. "Det är stort, om man betänker hur många människor i världen som faktiskt aldrig får den möjligheten" sa jag till Carolina.

Nu håller vi tummarna... Carolina och jag. På lite olika sätt, kan man säga... och vi ska följa valet med mysfika ikväll.

7 kommentarer:

trollmor sa...

Ha ha du är rolig du. Håret fick jag inte ont i för jag är som vanligt den som "offrar" mig att köra.Jag gör det mer än gärna eftersom det inte är viktigt i mitt liv att berusa mig med starka drycker.Här ska vi väl också försöka följa valvakan var och handlade lite godis på Statoil nyss.
Ha en bra kväll
kramis ewa

Renée sa...

Visst finns Du där inne! Även om saker och ting förändras så finns man som man alltid har varit långt där inne. Ibland kan man sitta fast där inne länge. Men jag tror att även du kommer fram så småningom även om det säkert tar tid. Många kramar!

Di sa...

ja du ska vara stolt över att kunna vara en i valet :) och härligt att du kände lite inspiration och lite E känsla igen! Varmaste kramar ska skicka sol och varma strålar till er i veckan! Härligt att mamma är bättre och att din är det oxå!

Nonna sa...

Härligt att du kunde känna det där engagemanget att du ville debattera och engagera dig! Om du inte orkade längre så var det ju OK men du kände en glöd nånstans!
Sakta men säkert kommer du tillbaka till din verklighet. När saker omkring oss blir för mycket så stänger kroppen av, det är vårt skydd för att inte ramla "över kanten". Snart kan du andas igen och orkar gå till S-E och andas hans luft och känna att det är OK.
Du lär dig att anpassa dig till din nya värld hur hemsk den än syns vara i dagsläget. Mitt råd är att du ska låta Carolina flyga fritt, låt henne själv avgöra vad hon klarar och inte klarar med sitt skolarbete, kanske är det hennes sätt att nå pappa - att nå en förståelse för vad som händer i hans värld. Du kommer ju att finnas för henne i alla fall så var inte rädd.
Vi har röstat och så klart tycker jag att vi röstat rätt - hur det går får vi se men lätt blir det inte för nån!
Många kramar Nonna

Anna sa...

Jag kände också stolthet över att ha röstat. Det är stort att göra sitt val !

Nina sa...

Härligt att du fick känna den "gamla Elisabeth" en stund.

Nu hoppas vi bara att vårt val var avgörande och att det blir rätt som regerar.

Kraaaaam på sig!

Bloggblad sa...

jag är säker på att du hittar tillbaka till dig själv, och inser att ditt eget liv är himla viktigt. Och att läget är som det är. Och att du kan få ett himla bra liv alldeles på egen hand när du lär dig hitta din egen glädje. Det är så lätt sagt, jag vet, men jag har jobbat i många år på att inte hänga upp mitt liv på någon annan. Visserligen gläds jag åt min familj, men jag är jag. Jag kan bara leva mitt liv hur väl jag än vill de andra - så måste de leva sina liv.

Så i mina öron låter det väldigt gott att höra att du hittar tillbaka till den du var. Och är! Det kommer nog lite pö om pö.