måndag 6 december 2010

Ibland så går det lite lättare...

... och jag vet inte riktigt vad det beror på. Ingenting har ju egentligen förändrats...

Sitter som vanligt i rumssoffan, världen håller på att vakna, ljusen brinner vackert, och på teven hör jag hur de skrattar. Jag vaknade med denna bärande känsla imorse... och trots mardrömmen med stort M inatt, och där jag till slut fick kliva upp och tända lampan för att kunna somna om... så kändes det så när jag vaknade... att det går lite lättare just nu.

Kanske beror det på den fina gårdagen... eller kanske på julkänslan som infunnit sig hos mig... och kanske är det bara högst tillfälligt... men kanske... kanske, och förhoppningsvis, så har vi kommit en liten bit på väg nu. En bit där vi alltmer, och för varje dag, lär oss att leva här utan honom. Där han inte ska finnas mer... där han inte ska finnas mer. Som ett plågsamt och utdraget "hej då, gubben".... det är tufft.

Å därför är jag så oerhört tacksam för varje sådan här "liten lättare-känsla"...

... och speciellt som jag gruvar för imorgon. Vårdplaneringsträffen.

Hur ska han vara? Kommer han överhuvudtaget att höja på ögonbrynet när han får se mig? Vad kommer jag att märka att han har förlorat? Kommer jag att kunna stryka honom på kinden utan att dö? Så svårt det känns... men samtidigt så viktigt på någe sätt.

Nu blir det ut med herr Pontus P... idag är idag. Jag ska njuta av känslan just nu, bestämmer jag.

..........

Mamma ringde som vanlig för att säga god natt igårkväll. Vi kan inte hälsa på henne nu när vi är förkylda, och det är trist... men hennes lilla kropp skulle få svårt att klara av en förkylning nu. Hon berättade att "promenaden fram och tillbaka till dörren" är ungefär så mycket hon orkar och klarar av just nu... min lilla mamma.

6 kommentarer:

UllaMona sa...

Jag blir så glad för din skull att du har en bra känsla i kroppen idag...passa på och njut.
Jag förstår att du gruvar dig för morgondagen...Du kommer att klara den!
Kram

Renée sa...

Jag sänder dig en stor hög med styrkekramar till imorgon. Det kommer att gå bra... Du fixar det, det blir säkert jättejobbigt men du får gärna visa hur ledsen du är. Ingen kommer klandra dig för det. Personalen vet ju hur det är så släpp loss det du har inom dig om det kommer. Många kramar till dig!

Elisabeth sa...

Till UllaMona och Renée: TACK snälla snälla ni, för ert stöd! Vilket betyder jättemycket ikväll... tack snälla ni! Varm kram till er båda..

Caja: sa...

Tänker på dig idag Elisabeth! Styrka, mod och varm kram till dig/caja

Camilla sa...

Hoppas att vårdplaneringen gick bra. Kram till dig.

Elisabeth sa...

uLLAMONA: Tack snälla! Att någon delar ens glädje känns också viktigt för mig, och jag blir så himla glad när någon gör det. Tack snälla UllaMona..
Ja, nu behövde jag ju inte gruva för morgondagen... jag kunde ju inte åka dit. Men tack tack tack för dina uppmuntrande ord att jag skulle klara det... det stärkte oerhört mycket. Du vet... att någon tror på en. Varm kram..

rENÉE: Tack snälla Renée!! Jag skriver samma till dig... att någon tror på en betyder så mycket. Jag har det största förtroende för personalen på Tomtebo... och jag vet att de skulle både trösta och peppa mig om så vore. Men ofta så är jag rädd att jag inte skulle kunna sluta gråta om jag väl började... så jag sväljer oftast bort det. Varm kram..

cAJA: Tack, min vän! Dina ord bar då, och bär ännu! Tack för att du finns... Varm kram..

cAMILLA: Ja, nu vet du ju att det inte blev någon vårdplanering... men det kommer nya nästa år! Ha en riktigt fin adventskväll, min vän! Varm kram..