Ikväll har jag skrivit mitt första mötesprotoll...

... på mycket mycket länge!! Visserligen bara renskrivit någon annans mötesanteckningar, men ändå... för en vars administrativa organisationsförmåga så länge varit borta... och saknad... så känns det... ja, som en liten bit på väg åt rätt håll.
(Sen skriver jag ju inte hur många fel det blev... hur många gånger jag fick göra om vissa saker... och hur segt det gick!)
Det känns som ett litet hopp för framtiden iallafall... att skriva ett mötesprotokoll igen!:)

Idag har jag varit på RK nästan hela dagen... och Carolina varit på ny introduktion för nästa kursavsnitt: Nationalekonomi (hujedamig, känner jag!)

Sven-Erik mår bättre nu. Jag är glad för det, och glad för att jag slipper tänka, och ha bilden på näthinnan: "hur lever man ett liv om man ligger sjuk och isolerad med en demenssjukdom?"

Imorgon följer Carolina med mig och min vän M och frukostfikar på Coffehouse. Jag vet att hon ser fram emot det...

.........

Jag måste skriva om pappa lite. Han är väl för rolig... jag tyckte så synd om honom när han kom hit ikväll och berättade hur han våndats hela dagen över sin dröm... och hur han till slut bara åkt iväg och köpt en påse full med bröd till oss. Självklart med ost och smör till...
Snällhet ska aldrig föraktas... och trots att jag inte kunde låta bli att skratta åt det tokiga i situationen... så tack snällla pappa!