söndag 6 maj 2012

Mamma min...


...  förlåt mig.
Förlåt att jag inte orkar sitta bredvid dig ikväll på sjukhuset och hålla dig i handen. Så du inte behöver känna dig så ensam och rädd. Men jag måste få sova lite... och ladda om.
Förlåt mig, mamma.
Men jag försöker låtsas att du står bakom mig... frisk och glad... så där som du brukade vara... och så säger du: "Ja, men då ses vi snart, gumman!"
Förlåt mig, mamma.

Jag vet att Carina känner precis likadant. Hon sitter mitt emot mig vid köksbordet nu... och hon kommer ju upp imorgon bitti. Jag ska åka och jobba lite.

1 kommentar:

bollebygdsbo sa...

Det är svårt när man inte orkar det man tror att man borde. Kramar till er. <3