måndag 28 maj 2012

Å så blir det måndag morgon...

... och man vaknar upp till verkligheten.
Stockholm? Nu? När mamma är så sjuk, och vi inte vet mer än dag för dag.
Sven-Erik som... ja, hur fort kommer det att gå? Han som jag knappt vågar tänka på nu för tiden. (Fast det är ju en sanning med modifikation... han finns ju här hela tiden... det är nog mer så att jag måste, och lyckas rätt bra just nu, med att "välja mina strider"!)

Men å andra sidan... vilken bärkraft det finns i dessa drömmar!!
Jag ser hur Carolina lyser upp och börjar planera... och för det skulle jag kunna resa imorgon dag.
Jag målar upp bilder över alla ställen vi skulle gå till...  och med det vill jag drömma med henne.

Åh, vad det skulle vara roligt ändå..

1 kommentar:

Laila sa...

Egentligen skulle ni behöva det NU! Skingra tankarna och hämta kraft. Men jag förstår så väl din osärhet. Du har inte möjlighet att prata med hennes doktor och höra vad han/hon tror.