Klockan är snart två...

... och det går inte så bra att sova inatt.
Jag försöker samla mod...

När mamma somnade in så pussade jag henne vid hårfästet och sa att hon skulle gå till de sina som stod och väntade... att vi skulle klara oss... och så det viktigaste.. "mamma, nu vet du".

Nu vet hon att det var för hennes skull jag var tyst så många gånger.
Nu vet hon vad jag känner i mitt hjärta.
Nu vet hon...

På lördag... efter begravningen... så vet hon att jag är fri.

Då kan jag skriva vad jag vill...