lördag 18 augusti 2012

Efteråt...



















... så kanske jag kan skriva om hur svårt det var vissa dagar.

Nu kan jag skriva om hur bra det går. Andra dagar.
Nu kan jag skriva om den styrka jag äger. Alla dagar.
Nu kan jag skriva om hur rätt mitt beslut känns. Alla dagar.

Det svåra ligger inte i att förlora en familj. Det svåra ligger
i att få bekräftelse på att man gjorde rätt...

Det svåra ligger inte i att skriva. Det svåra ligger i att få bekräftelse
på att det man skriver blir ett eldigt underlag för de som säger sig
aldrig läsa här.

(Nu blir det inte mer skriv om det... eller rättare sagt, jag har raderat så mycket nu så jag ger upp ikväll.)

..........

I torsdagskväll ringde fina grannen på dörren. "Har ni lust att hänga med på Coop en sväng... jag ska bara dit och handla lite" sa hon. Det blev en trevlig liten utflykt, som sen avslutades hemma hos henne med roligt och trevligt prat, och gott gofika. Jag kände två saker sen: "Underbara underbara människa" och " tack Gunilla, för att du gav Carolina det utrymme hon behövde... att både få prata och synas... och att du lyssnade på henne utan att ifrågasätta och kritisera. I andra församlingar har hon bara tystnat."

2 kommentarer:

Maria sa...

Tack för att du försöker sätta ord på det som är så svårt. Fortsätt
med det. Allt gott till dig!

Elisabeth sa...

Maria: Å tack för dina fina ord här! Allt gott till dig också! Varm kram..