söndag 12 augusti 2012

Mig har du slagit...

... både psykiskt och fysiskt.
Men det gör ingenting idag... faktiskt inte.
Du lärde även andra att det var okay att göra så... det gör ingenting det heller.

Den fasad du så ihärdigt försöker att visa upp nu... det gör ingenting.
Den offerkofta du vill låtsas att du inte äger... det gör ingenting om du vill spela oskyldig.
Den roll som du tilldelat dig själv...det gör ingenting att jag vet vilka vägar du gått för att få den.

Men ett vet jag... och något jag aldrig någonsin kommer att acceptera... det är när du slår på mina barn, eller på de som redan ligger. Då reagerar jag som den sunda mamma och människa jag är... att ingen... och allra minst du... ska få fortsätta slå! Gör du det, så får du ta konsekvenserna av det...

Jag menar... om jag nu ska välja det som är viktig för mig att skriva om... för att förstå. Skriva om det som aldrig fått nämnas... skriva om det som gjorde så ont... skriva så att jag förstår varför jag blev övergiven när jag behövde som mest hjälp i mitt liv. Skriva om det... en process... och sen... frihet!!
Börja om från början med mitt liv... och ge Carolina de förutsättningar hon behöver för att
frimodig och stark kunna gå ut i världen och välkomna livet. Då ska hon inte... och aldrig
mer behöva bli illa behandlad av såna som dig och dina gelikar!!

,,,,,,,,,,

En kram till alla er därute... ni som länge kunnat läsa mellan rader... och med ert hjärta och er klokhet varit, och är, verkligen i ordets rätta bemärkelse, livlinor för både mig och Carolina. Jag är oerhört tacksam för vänner som er... tack snälla ni. Tack Gud... och tack mamma, för att du ger mig mod nu.


Nu... blir det mer hostmedicin... och sen gofika till Poirot!!

(Slutligen... jag gissar att jag kommer att få många elaka "anonyma" kommentarer på det här inläggget... jag brukar få det.  Men jag säger bara... det gör ingenting det heller!!)

7 kommentarer:

Laila sa...

Jag förstår inte allt. Jag förstår i alla fall att någon/några beter som man inte ska göra. Jag förstår att du och din kära dotter behöver goda och rena själar hos er.

♥ Jag finns hos er/för er

Annika sa...

Som Laila säger så förstår jag inte allt, men jag förstår att du är stark!

Säger som Grynet "Ta ingen skit"!

Kommenterar sällan men läser ofta det du skriver och det jag läst mellan raderna är att vissa personer klarar ni er bättre utan.

Kram till dig och dottern!

Ruta Ett sa...

Att formulera sin sanning och sina åsikter är nödvändigt.
Att skriva ner den hjälper en att fokusera.
Att publicera den är starkt och leder bara framåt.

Från och med nu kan ni gå stärkta ur det här - som Fågel Fenix.

Bamsekramar, som alltid...

Ormen sa...

Jag vet inte vad du varit med om, men det är hög tid att avsluta, såga av, sätta ner foten eller vad vi ska kalla det när du mår dåligt av det.

Vänd dom ryggen och lev ditt eget liv.

Vi är så många som vill stötta och hjälpa så gott det går, använd oss!!!!

Stora varma kramar

Tummelisa sa...

Känner att jag förstår ganska bra...har liknande upplevelser bakom mig. Du och Carolina behöver inga sådana människor i Ert liv. Nu kan allt bara bli bättre, även om det finns svårt kvar. Du har styrkan Elisabeth, det känner jag. Vad är det de säger, "allt som man inte dör av gör en starkare". Säger igen synd att Ni bor så långt borta.
Varma styrkekramar från
Tummelisa/Eva

Elisabeth sa...

Jag har nog sagt det förut, att de vackraste ord jag vet, och som jag fick med mig i vårt bröllopstal av min svärfar, är orden "tack" och "förlåt".
Så till alla er därute... tack för att ni finns... och förlåt för att jag är dålig på att ge tillbaka nu. Men en dag...
Varm kram till er alla

Anonym sa...

Har kännedom om Dina och din dotters besvär med vissa i släkten.Vill bara säga att jag tycker att Ni har tagit ett ett helt riktigt beslut.Lev nu väl och under trevligare premisser/Kramar