... för jobbet på Röda Korset.
Det här skulle nog inte gå annars... tror jag.
Idag är jag ledig. Det är svårt att vara ensam hemma.
Mycket svårt. Å tomt.
Men jag har skaffat en byrå i mitt inre. En
byrå där varje svårt har sin egen låda. De lådorna är
hårt stängda... även om de försöker dra ut sig själva under
små obevakade ögonblick.
Då är jag snabbt där och stänger igen dem... . varje dag.
Längst ner på denna byrå har jag en STOR låda
som alltid står öppen. Det är INPUTTARLÄDAN...
... och där stoppar jag ner allt som jag väljer och vill ska
vara inputt i mitt liv nu. Solen som skiner, Carolinas skratt,
Marianngodis, gofika, fågelkvitter, leendet från chefen,
kramen till en volontär.... ja, jag skulle kunna sitta här
resten av dagen och skriva om hur mycket jag stoppar
ner i min inputtarlåda, men kortare sagt då... det är mn
samlarlåda nu.
Den som gör att det går.... måste gå.
Nu blir det påtår...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det kommer att gå, att lösa sig. Låt det ta sin tid. Du har inte bråttom. Själ, tankar och kroppen tar den tid de måste ha för att ta hand om allt som hänt.
Kanske känns det inte så just nu. Men jag lovar, det kommer att bli bättre.
Följer dig - även om jag inte skriver något.
Kram!
Det är bra att du hittar saker som ger dig nåt, och att du kan vila i goda stunder. Men lätt är det inte... det vet jag nog!
Skicka en kommentar