Har gått igenom detsamma som du nu. Det var inte utan det stack till i hjärttrakten när jag läste "Nu åkte hon" Tar ett tag innan man vänjer sig, känns ledsamt och framför allt tomt. Med tiden blir det bättre.
Du kan vara helt lugn! Den som får flyga fritt vänder alltid tillbaka hem! Till skillnad från den som man krampaktigt försöker hålla fången.
Jag har förstått att många lider av det tomma boet när ungarna flugit ut. Själv tillhör jag väl älgsläktet...som puttar iväg ungarna när det är dags. Men eftersom de ofta dyker upp här hemma har jag aldrig hunnit sakna dem.
Funderar på hur du har det nu. Jag har följt din blogg i flera år och har fortfarande kvar den i favoritlistan i datorn och funderar på hur ditt liv ser ut nu.
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
4 kommentarer:
Jobbigt när barnen lämnar. Men det är ju livets gång....
Kram!/Ibe
Har gått igenom detsamma som du nu. Det var inte utan det stack till i hjärttrakten när jag läste "Nu åkte hon" Tar ett tag innan man vänjer sig, känns ledsamt och framför allt tomt. Med tiden blir det bättre.
Önskar dig allt gott!
Du kan vara helt lugn! Den som får flyga fritt vänder alltid tillbaka hem! Till skillnad från den som man krampaktigt försöker hålla fången.
Jag har förstått att många lider av det tomma boet när ungarna flugit ut. Själv tillhör jag väl älgsläktet...som puttar iväg ungarna när det är dags. Men eftersom de ofta dyker upp här hemma har jag aldrig hunnit sakna dem.
Funderar på hur du har det nu.
Jag har följt din blogg i flera år och har fortfarande kvar den i favoritlistan i datorn och funderar på hur ditt liv ser ut nu.
kram
Skicka en kommentar