fredag 5 oktober 2007

Vad bråkar andra människor om...


(Bild ostbit)


.... egentligen? Ja, förhoppningsvis inte om sådana små löjliga saker som hur man skär en ost!!

Men hos oss bråkar man om sånt! Idag var det alltså dax igen... för det sedvanliga ostskärarbråket! De som bråkade om det.... ja, det var också som vanligt... jag och min pappa! När osten kom på bordet, så tog jag osthyveln och skar en skiva.... och som ett brev på posten kom den tillrättavisande kommentaren: "Se hur du skär osten, du gör ju en skidbacke av den"! Men herregud, pappa... det kan väl inte bli en skidbacke av att jag skär en enda ostskiva heller!" sa jag, och kände irritationen växa, för jag hade hört kommentaren en ziljon gånger tidigare, och visste precis vad som komma skulle...

Å jag fick rätt!!
Med sin bästa pappa-uppfostrar-röst informerade han sin förtappade dotter att han minsann fick hyvla till osten vareviga gång som jag hade varit där! Det fanns INGEN i hela familjen som gjorde som jag, alla kunde minsann... och så många gånger...osten förstörs.. och.. ja, till slut hade han iallafall uppfostrat färdigt.... och då sa jag: " Inte är det underligt att vi har krig här i världen, du som måste bråka över en jäkla ostskiva"

Sen hann varken han eller jag längre i munhuggningen då mamma tvärt och bestämt sa: " Nu får det vara sluttjafsat om den här skidosten!" Jo, hon sa faktiskt skidost... och det ordet har hon sagt lika många gånger som det här eländiga ostskärartjafset poppat upp! Så hon har sagt det rätt många gånger... och varje gång så är det en signal och en markering att.... INTE ETT KNYST TILL OM SKIDOSTEN!!

Så var det över för denna gång! Men akta mig om jag går dit imorgon igen, och de bjuder på smörgås... en ostskiva, och vi är där igen...!

Så jag undrar... bråkar verkligen människor, andra människor, om sånt här?





Torsdag idag... (fast det blev ju igår nu...)

Carolina väckte mig... med mobväckaren i handen! Tydligen hade jag stängt av den i sovande tillstånd...! För trött antagligen...!

Mysfikade med Carolina. Men hon ville inte ha något fika, så jag skickade med henne lite pengar så hon kunde köpa sig en macka på skolan! (Det hade hon tydligen gjort också.. bra!)

Gick och lade mig och sov i 2 timmar. På något sätt så går det lättare att sova när det är ljust ute... jag vet inte varför! Men mörkret betyder mycket ensamhet och rädsla nu..

SE kom med kaffe på säng. Nu blir jag inte längre väckt med att han står utanför min dörr med en färdig kaffebricka, utan han väcker mig och frågar vad jag vill ha....! Att det blev lite tokigt tidigare med vad som fanns på kaffebrickan det förstod jag ju, då han inte ens frågat vad jag ville ha.. utan försökte minnas och komma ihåg ändå. Nu frågar han alltid vad jag vill ha... ibland kommer han tillbaka och frågar om... och ibland blir det ändå fel. Men det gör ju ingenting... det är viktigt för honom att komma med kaffebrickan, att vi har vår morgonfika-stund tillsammans... och det är ju huvudsaken! Det är viktigt för mig också...

SE gick och vilade... han var trött!

Tusen-måste-göra-i-ett-hem-saker.... ja, som tvätt, ringa, kasta tidningar, diskmaskinen, dammtorka, skriva blogg, duscha, leta saker till rätt plats... tog hela förmiddagen! (Sen är det ganska viktigt nu att saker och ting ligger på rätt plats för SE. Till exempel hårblåsen, toalettpapper, TV:dosan... m m. Ligger inte sakerna där de brukar ligga, så blir han väldigt frustrerad, och kommer sig inte för att leta efter dem heller... han skäller och går an... men att ta initiativ och leta efter något som försvunnit...ja, det är borta nu!)

Vi tog en promenad upp till mamma och pappa. SE tycker alltid det är roligt när pappa är hemma, när vi kommer och hälsar på, och det tyckte han även idag! SE frågade flera gånger om pappa verkligen var hemma... innan vi kom dit. Det var han! SE skrattade gott åt pappa flera gånger - och jag var bara arg för ostskärartjafset!!

Carolina kom hem... ganska hungrig. Som vanligt hjälpte hon mig att duka...tack gumman! Sen hoppade hon i badet... och resten av kvällen satt hon och pluggade svenska.

Middag - spagetti och köttfärssås. David, mitt lilla barnbarn, var överlycklig... "för du farmor - det ä ju min favvomat"... sa han, och farmor kände sig som bästa farmorn i hela världen... åtminstone under middagen!

SE gick och vilade igen... och jag dippade på soffan en liten stund. Så så ljuvligt...

Mysfikafilm-stund som vanligt! SE tyckte filmen var rolig... och jag tyckte den var trist, efter att ha sett den... 514 gånger minst!

Igår kväll så sa SE: "Har du sett till Cecilia?" (Jag tvärstannade och på en tusendels sekund hann jag tänka... vem menar han nu? Sin syster i Övik eller är det Carolina han egentligen menar?) "Va?" sa jag och låtsades inte ha hört frågan, bara för att ge honom chansen att ändra sig om han nu själv hade hört hur fel det blev! (För hans syster bor ju inte här... så jag gissade på att det var Carolina han ändå menade.)
"Ja, har du sett till hon... dottern din?"
Det som gör ont, och som har pågått en längre tid nu... det är ju att han inte har något minne alls av att ha sett henne på hela kvällen, trots att hon har varit hemma, och med oss... så minns han inte det... och han säger nästan aldrig hennes namn numera. Det har fallit bort...! Hela händelsen stoppades snabbt ner i det svarta hålet härinne... jag vände på en femöring och sa: "Jo, Carolina är hemma, men hon var bara upp och sa godnatt som hastigast när du var på toan". Så måste jag säga nu... vill inte oroa honom... låtsas en naturlig förklaring.... men det känns tufft...!

SE gick och lade sig... jag och Pontus P avslutade kvällen med blogg och Tv:zapp... !




Roligt idag: mysfikandet...spagettifarmor...soffdippet..

Mindre roligt idag: uppfostrarpappor... allt sämre minne...städa...trista filmer..

Tips: Har inga braiga idag..!

Till alla mina livlinor: Ni är de som ger omtanken och värmen...ett ansikte! Era ord och eran varma omtanke tar mig igenom varje dag. Stolt att ni vill vara min vän... tack, vackra människor!

21 kommentarer:

Anonym sa...

Du är den bästa farmordern och mamman och hustrun!!! Du ger av dig själv på ett sätt som knappt är möjligt. Du ger också oss, dina bloggvänner, massor varje dag. Dina ord värmer mig, lyfter mig och ger mig ork. Tack snälla du för att du finns!!! Kramar ...

Anonym sa...

Ja, hur sorgligt det än är så har jag tänkt så med Se:s ovilja till Carro att det är nog så att det börjar falla bort och det förstår jag att det måste göra oerhört ont för dig och vara så svårt att förstå för Carro.

Stoppa inte allt för mycket i det svarta hålet, vännen! Jag är rädd för att det kanske blir allt för mycket för dig att ta handf om en vacker dag. Jag hoppas att det bara genom att du skriver om det här kan lätta en aningens uns av bördan men du behöver nog få ta en del i etapper på vägen, för att det inte ska bli för mycket!

Stora kramar på dig vännen!!! Och axeln den finns här, alltid, det vet du!!!

Dubbelörn sa...

Vännen bara en massa varma tankar till dig idag... du såg väl mailet *fniss*

kramar

Anonym sa...

Helojken, jag vet en tjej vars pappa spikade upp brödskivan på väggen; "Så här ska en limpamacka skäras!
Hälsa pappa din så gott från mig! Livet är för kort för att fajtas om ost...
Kram Tina

tinaahlin.webblogg.se

Christina sa...

Den där osten är en hel vetenskap, gör också skidbackar men då skär min snälle man den rak och fin igen :)
Önskar er en skön fredag min goa vän

Vill bara fråga:
Kommer det upp pokersidor när du besöker min blogg?
Bra om jag fick veta det för jag har aldrig märkt det själv.
Kram

Anonym sa...

Nej vad är en ost när det finns så mycket annat...
Förstår att det måste göra ont att höra att minnet svker mer och mer.
Önskar dig en bra helg!
Kram Gunilla

bollebygdsbo sa...

Bråk om vardagssaker tor jag det är i de allra flesta familjer.
Om inte så kan det bero på att man inte vågar bråka om någonting.

Känner igen det där om osten.
Samma har det varit här hemma hos oss.
När barnen bodde hemma så köpte jag nästan alltid hushållsost som ju är rund och slapp mycket av dessa bråk. *ler*

Du har tuffa dagar, vare sig de rullar på ganska friktionsfritt eller inte.
Du vet att vi är många som har med dig i tankar och försöker stötta så gott det går.

Hoppas att helgen blir bra.
Kram från ett soligt Bollebygd

Anonym sa...

Vi köper åxå för det mesta hushållsost MEN då och då även en god greve...(som får min älste son att gå i taket ibland eftersom både jag och min man har en liten tendens till att vilja göra skidost av den) Ha en fin kväll med dina kära!/Kram

Anonym sa...

Ja alla familjer har nog sin ost. Visst är det trist. Men kanske behöver vi något ofarligt att träta om, som en ventil på något sätt. Här har fredagslugnet brutit ut. Hoppas att du också får en skön fredag.Stor kram

Anonym sa...

Tjafsa om en osthyvling.. nä du där går väl gränsen, men jag vet många som gör det.
Har man de bekymren om hur osten ser ut som i detta fall en skidbacke, då..
Skär rakt så slipper du uppfostranskarusellen:-)
Ha de gott kramar o en fin ostskivardag:-)

Eleonora sa...

Får jag lov att komma tillbaka i morgon min söra Elisabeth-. Är så trött just nu. Kramar i massor

Anonym sa...

Du har som vanligt massor omkring dig!!
Jobbigt när man märker försämringarna blir fler och fler.........

Hoppas du har en skön kväll!
kram på dig!

Anonym sa...

Ja du...det där med osten känner man igen...å vilket tjafs vi har haft, både i familjen jag växte upp i och i "min" familj bestående av make och 3 döttrar...
Likadant på jobbet...

Anonym sa...

Hoppas du hade en trevlig dag med "gubben":) Tack för dina oerhört fina kommentarer till mig.Jag blir så glad och rörd av din omtanke....Du finns också väldigt ofta i mina tankar. Det där med skidost är ett lustigt fenomen....Jag har en arbetskamrat som också är sådär, men han skämtar ofta till det men man märker ju allvaret bakom:) Jag har svårt att förstå att man orkar lägga sin energi på en stackars ost......Fortsätt du att göra skidost:) Hoppas du får en fin kväll söta du. Kram....

Christina sa...

Hej vännen
Kommer bara in och undrar ifall du fått mitt mail, har mailat dig ett par gånger men inte hört något?
Kanske är det fel adress jag har?
Kram vännen

Annela sa...

Hemma hos oss har vi också "skidbackediskussioner" och jag måste erkänna att det mest är jag som tjatar om det. Men nu när du satt fingret på det inser jag hur futtigt det är. Jag slutar och låter alla ostar i fortsättningen bli skidbackar.
Kram till dig

Dennis Alexis Hellström sa...

Tack för stödet! <3
Fortsätt gärna att läsa. :)

Anonym sa...

Bråkar gör vi väl ändå inte jag o mina vänner, däremot en massa tjafs om disken "när ska du diska, nästa år samma tid som idag" typ så kan de låta. Ja ja dom är måna om mig men någonstans finns de väl ändå en gräns eller???!!! Undras då hur det låter när man har en familj, hum.
Kram i stora lass till dig o din familj fr Anita

Anonym sa...

Jag tycker att din pappa ska köpa färdigskivad ost, finns i fina förpackningar och många smaker =)

Cyberkram!

Anonym sa...

Du väcker också barndomsminnen till liv. Jag riktigt hör uttrycket "skär inte en skidbacke i osten". Tänk vad en liten ost kan ställa till med och så oväsentligt det är nu när de i alla fall är uppätna. Ha en god helg med din familj och ta vara på era stunder.
Kramar från Nicoline

Anonym sa...

Visst känner jag igen den här med osten! Det är jag som oftast får skäll för att jag gör skidbackar! Jag blir lika arg varje gång!Tycker inte det är något man behöver ta så allvarligt det är ju bara en ost som skall ätas upp! Det som blir över kan man använda som riven ost så jag har aldrig förstått denna diskussion från mina föräldrar. Problemet är att de ger sig inte. Värst är mamma....

Jag sörjer verkligen med dig Elisabeth att SE inte uppmärksammar din dotter längre! Han kan inte hjälpa vad hans sjukdom gör med honom. Jag tänker på Carolina hur tar hon det? Jag förstår att hon talar med dig om detta. Det är svårt att förstå att med själ och hjärta att sin pappa inte är den pappa han en gång var. Det är tur att hon har dig som mamma som ser henne! Jag önskar er familj kraft och energi!Styrkekramar till Dig Carolina och SE